Martin Olzcaks stämningsfulla fantasyberättelse ger mersmak

Inslagen av fantasy står i fin kontrast till den mycket trovärdiga och igenkännbara skolmiljön – med tillhörande översittare, maktbalanser och nerklottrade skåp. Till skillnad från det intensiva tempot och glättiga tonfallet i Olczaks andra böcker om Jack finns här ett mognare tilltal och en mer suggestiv atmosfär. Det är (lagom) kuslig läsning, perfekt för sommarens hängmatta.

Förhoppningsvis kan kommande böcker förklara den distanserade relationen mellan Hedda och mamman. Hedda kallar sin mamma för Ann-Marie och ljuger om flera saker. Det väcker nyfikenhet. Skulle Ann-Marie verkligen bli arg om hon såg Hedda läsa en bok? Och i så fall, varför?

Den nya, komplicerade vänskapen mellan Hedda och Felix skildras varsamt. Det ska bli kul att lära känna dem – och deras helt olika liv – ännu mer i seriens fem kommande delar. Framöver hoppas jag få veta varför Felix ens vill hänga med det utstuderat elaka gänget i skolan, och varför Hedda ser något annorlunda i honom.

Slutligen måste jag nämna Lina Blixts fantastiskt detaljerade illustrationer som rentav tar andan ur mig. Dock matchar de inte texten helt. Ingenstans står det att en docka tappat benet, så som den inledande bilden visar.

Att blanda sagovärldar är inget nytt grepp. I ”Shrek” existerar flera gamla sagofigurer och Disneykaraktärer i samma universum. Även klassiska serieskapare som Marvel och DC har använt sig av detta tillvägagångssätt, och låtit de välkända hjältarna utkämpa strider tillsammans. Däremot känns det nyskapande att denna bokserie inte består av avslutade och fristående berättelser. På 191 sidor hinner Hedda och Felix faktiskt inte lösa gåtan, och nu kan jag knappt vänta på att få läsa fortsättningen, ”Bokstäver av blod”!