Marcimain aktuell med två motsatser

I mars 1989 försvann tioåriga Helén Nilsson i skånska Hörby spårlöst. Sex dagar senare hittades hon mördad. Det blev början på en av de mest omfattande utredningarna i svensk kriminalhistoria – först 15 år senare kunde gärningsmannen gripas.

"Jakten på en mördare", med premiär 15 november, följer den spaningsgrupp inom polisen som löste Helénmordet, liksom flera andra kvinnomord i nordvästra Skåne. Serien bygger på en reportagebok om fallet av journalisten Tobias Barkman.

– Det är en serie om ett ihärdigt polisarbete och ett samhälles bearbetning av en sorts sorg, säger regissören Mikael Marcimain.

Någon rafflande thriller med vapen och biljakter är det alltså inte fråga om, förklarar han. Däremot en serie om tålmodigt spaningsarbete med poliserna Per-Åke Åkesson (Anders Beckman), Monica Olhed (Lotten Roos) i centrum.

– Vi har försökt att förhålla oss så stramt som möjligt till den här mordhistorien. Det här är ett tråkigt, vardagligt och gnetigt arbete som kräver timmar av koncentration av utredare, tekniker och inte minst förhörsledare, säger han.

Marcimain tycker att serien närmar sig ämnet med respekt, både rent bildmässigt och i förhållande till verklighetens händelser. Både anhöriga och poliser kontaktades under manusarbetet.

– Vi har försökt spegla verkligheten för att göra den begriplig för publiken och verkligen avstått från extremt mycket bilder, men vi har haft med vissa detaljer som var viktiga för kriminalinspektörerna för att kunna komma framåt i polisarbetet, säger han.

Precis som i serien "Lasermannen" för 15 år sedan vill Mikael Marcimain även den här gången berätta en större berättelse, en om hela vårt samhälle.

– "Lasermannen" hade ju en undertitel som var “En berättelse om Sverige". Det skulle den här också kunna ha. Den utspelas mot en fond av ett Sverige i förändring under det sena 80-talet och tidiga 90-talet, säger han.

Samtidigt är Marcimain aktuell som regissör för filmen "Horizon line" – en internationell actionthriller producerad av svenska SF Studios.

– Det är en popcornfilm för en ung publik som är stöpt i en amerikansk Hollywoodmall. Det är två ytterligheter, som dag och natt. Det kan vara väldigt skönt som regissör att göra lite olika saker, säger han.

Filmen handlar om ett ungt par, spelat av Alexander Dreymon och Allison Williams, som plötsligt befinner sig hjälplösa i ett litet flygplan över Indiska Oceanen sedan piloten dött i en hjärtattack.

– Vi spelade in den på Mauritius, i London i Pinewood studios och i en stor hangar på Irland där vi byggde olika modeller av flygplanet. Det var en extremt tekniskt avancerad inspelning, men också väldigt lärorik.