Manlighet, mobbning och myter i Ben Lerners småstadsroman
Topekaskolan
Författare: Ben Lerner
Översättning: Andreas Lundberg
Förlag: Natur & Kultur
Adam växer upp i småstaden Topeka i Kansas, dit hans föräldrar sökt sig för att arbeta på en berömd psykiatrisk institution. Sitt sista år i high school ägnar han åt vänner, poesi och de nationella debattävlingar där han röner stora framgångar. Adams berättelse handlar om småstaden, om svek, manlighet, mobbning och om myterna som genomsyrar våra liv.
Men framför allt handlar den om språk, närmare bestämt den förstörelse av språket som präglat det offentliga samtalet från nittiotalet fram till idag. I romanen representeras denna av vad som i debattsammanhang går under beteckningen ”utbredning”, det vill säga att anföra så många argument mot en motståndares position att denne inte hinner bemöta alla inom utsatt tid.
”Ben Lerner skriver medryckande och lyckas med konststycket att förena idéroman med karaktärsdriven uppväxtskildring. Bitvis faller dock boken på eget grepp”
Förutsättningen för utbredning är att man lär sig prata i ett onaturligt högt tempo och med en haltande grammatik. Språket utan mening (nonsens) ställs i Adams tillvaro mot språket bortom mening (poesin).
Ben Lerner skriver medryckande och lyckas med konststycket att förena idéroman med karaktärsdriven uppväxtskildring. Bitvis faller dock boken på eget grepp: Trots att ”Topekaskolan” med sina dryga 300 sidor är en med amerikanska mått mätt kort roman känner jag mig efterhand utmattad – ”utbredd” – av det forsande ordflödet.
