Johan Eklöf slår ett slag för mörkret

Det är en mörk och småregnig oktoberkväll i parken Humlegården mitt i Stockholm. Eller dunkel i alla fall. Johan Eklöf pekar runtomkring sig och visar på alla ljuskällor som faktiskt finns i parken.

– Att gångvägen är belyst det kan man ju förstå men sen har vi lamporna som är riktade rätt upp i träden som enbart är till för dekoration. Det kan man tycka är fint men det gör att löven släpps senare och träden blir mer känsliga för frost. Och basketplanen där borta, den är starkt belyst!

Ljuskällorna som Johan Eklöf pekar ut kan ses som trygghets- och trivselskapande belysning, men också som ljusföroreningar. Ett begrepp som han med glädje upplever blir allt vanligare och som han vill lyfta med sin bok "Mörkermanifestet: om artificiellt ljus och hotet mot en uråldrig rytm".

– Astronomer har känt till det ett tag och nu börjar ekologer också prata om det, men jag vill lyfta upp det som begrepp på agendan och jämställa det med till exempel buller och andra miljöproblem. Och så vill jag samtidigt slå ett slag för mörkret – att det inte är så hemskt och farligt utan faktiskt ganska bekvämt och något som vi bör uppleva lite mer.

Johan Eklöf menar att många inte är medvetna om ljusföroreningar och hur dessa kan påverka människor, djur och växtlighet. I "Mörkermanifestet" beskriver han allt från studier som visar hur artificiellt ljus påverkar insekter och korallrev till studier som visar hur människans välmående kan påverkas av artificiellt ljus.

Det artificiella ljuset påverkar bland annat djur och växtlighet vars liv i miljarder år har styrts av ljus och mörker i en taktfast rytm – arter som riskerar att sakta försvinna när deras naturliga beteenden ändras till följd av en allt mer belyst värld där måncykeln blir dold.

Ovanför oss är månen rund men inte full, det är några dagar kvar. Ett fåtal stjärnor syns mot den lätt molniga himlen över Humlegården. Men det är en försvinnande liten del av alla stjärnor vi kunde ha sett om himlen varit klar och om vi hade varit på en helt mörk plats, förklarar Johan Eklöf.

Själv uppsöker han mörkret kring familjens sommarstuga i Västergötland eller bara genom att sätta sig i fåtöljen hemma och släcka lamporna en stund.

– För länge sedan var jag mörkrädd som alla andra men efter att ha jobbat med fladdermöss i över 20 år och varit ute mycket på kvällarna så har jag inte bara vant mig utan jag längtar snarare till skymningen. Allt går lite långsammare och det blir något slags naturlig andhämtning.

– Jag fastnade för mörkret lite av samma anledning som jag fastnade för fladdermöss – det är något okänt och fascinerande men ändå helt naturligt och vanligt.

I "Mörkermanifestet" finns just ett manifest i tio punkter och när Johan Eklöf får frågan vilken av dessa punkter han vill uppmana folk att följa – om han måste välja en – så kommer svaret snabbt:

– Uppsök mörkret! Oavsett om det är i det stora eller lilla, titta på norrsken eller bara släck lamporna och sitt i mörkret.

Att våra städer blir allt mer belysta är kanske inte det stora problemet, tror Johan Eklöf, utan det är att belysningen sprider sig allt mer ut på landsbygden och att det blir färre och färre platser som får vara naturligt mörka. Johan Eklöf menar att det finns förändringar vi kan göra som kan vara till nytta för djur, växter och människor utan att släcka ned i stor utsträckning. På senare tid har kommuner och länsstyrelser hört av sig till honom för råd.

– Vi kanske kan använda den teknik som finns på ett bättre sätt med exempelvis rörelsedetektorer och timers som styr belysning, och ändra våglängden på ljuset så att det går mer åt det rödare hållet. Rött ljus är lite grand som kvällsljus och stör inte djur och växter lika mycket.