Genommusikalisk familjetrio tog hem årets upplaga av BLT:s Kulturpris

Forskarna tvistar ofta om huruvida det är arv eller miljö som har den största inverkan på oss människor. I fallet med Adam och Max Grahn är det med stor sannolikhet både och. För i föräldrahemmet fanns det många instrument att pröva på och enligt pappa Håkan fanns både lusten och begåvningen hos de båda sönerna.

Visst gjorde de några utflykter till idrottens värld (Max spelade exempelvis handboll), men till slut blev det i alla fall musiken som vann. Idrott och musik går ju dessutom faktiskt att kombinera, som när Adam skrev nya laglåten ”Vi ger oss aldrig” till FK Karlskrona.

Max Grahn berättar att han och hans bror redan i blöjåldern sträckte sig efter stränginstrument som hängde på väggen och hur husets piano bar tydliga spår av hur de båda gossarna hade spelat piano med trumpinnar.

Självklart betydde också de båda föräldrarnas stora musikintresse mycket. Tyvärr är mamman Monika Lindeborg-Grahn inte längre i livet, men det är ingen hemlighet att det var musiken som en gång förde de båda föräldrarna samman.

Pappa Håkan själv debuterade på scen som trummis 1960 när han var sju år gammal. Han spelade i en trio med det tidstypiska namnet Bengt Stens Trio, vilken framträdde vid mindre sammankomster. Hur många musikaliska konstellationer han har varit med i sedan dess är skrivet i stjärnorna.

Håkan Grahn är nämligen multiinstrumentalist och har därför varit mycket eftertraktad i olika sammanhang. Samtidigt dröjde det ganska länge innan han kunde ägna sig helt åt musik. Själv säger han att gruppen Amigos var väldigt nära att bli professionell där i slutet av 1970-talet, men de nådde inte ända fram till målet.

I stället var det möjligheten att bli lärare på kulturskolan som gjorde att Håkan till slut kunde lämna ”brödjobbet” på posten och ägna sig åt musik helt och hållet. Sedan 1990-talet har han förutom sitt egna musicerande varit en omtyckt lärare som bland annat drog igång en rockskola i Karlskrona. Han är också körledare, bland annat för Coeur Madame, en damkör med rockrepertoar.

Om man får tro Adam Grahn så har den gamla örlogsstaden ovanligt många musikaliska begåvningar och det kan i så fall faktiskt bero på att hans ”gamle” far har varit med och dragit upp åtskilliga musikaliska plantor. Adam tycker till och med att pappan gott hade kunnat få ett kulturpris tidigare och vi på BLT kan bara hålla med!

Adam, ja det är som de flesta vet, frontmannen i Royal Republic, ett band som trots att det formellt bildades i Malmö fortfarande förknippas med Karlskrona. Adam har aldrig glömt bort sina rötter och har sett till att hans band gör spelningar här.

Adam Grahn har alltså nått internationella framgångar på sitt håll och brodern Max på sitt. Max Grahn delar för närvarande sin tid mellan Stockholm och Los Angeles. Han är i dag etablerad som kompositör i ett otal olika artistsamarbeten.

Han kan se tillbaka på ett framgångsrikt år, med låten ”Husavík, my home town” som något av en höjdpunkt. Den blev nominerad till en Oscar och när Max intervjuades om låten förklarade han gärna för världspressen hur han hade inspirerats av Karlskrona när han skrev den.

En annan händelse som Max gärna nämner är att han fick skriva en låt som spelas under eftertexterna till skräckfilmen ”Halloween kills”, Hunter's Moon framförd av Ghost (svenskt band).

– När jag var liten var det alltid Halloween som gällde, säger Max som alltså har följt denna välkända serie skräckfilmer från unga år.

Det kommande året bjuder på många intressanta samarbeten, berättar han, även om han som vanligt inte kan berätta så mycket innan musiken väl är släppt. Han jobbar på i MXM-studion i Stockholm, men planerar också att åka till Los Angeles för att arbeta där i början av året.

Det skulle gå att fylla en hel tidning med allt dessa tre Grahnar har åstadkommit. Eftersom Adam är född 1984 och Max 1988 har de mänskligt att döma mycket kvar att ge i form av musikalisk lust och energi.

– Vi är stolta över er! sa Marlene Danielsson Carlson på BLT:s marknadsavdelning när hon och tidningens kulturredaktör på torsdagskvällen överlämnade prischecken på 50 000 kronor.

Det finns verkligen mycket att vara stolt och glad över. Utan problem skulle man kunna fylla en hel tidning med fakta och anekdoter om och med de tre pristagarna. Som att Håkan Grahn som pensionär fortfarande arbetar i projekt där musikens kraft används för att förbättra den mentala hälsan. Eller att musikerlegenden Carlos Santana vid ett tillfälle öste beröm över den unga trummisen Max Grahn efter en spelning. Eller när Adam Grahn blev igenkänd på ett köpcentrum i USA... Ja, ni fattar.

Grattis pristagare och ”thank you for the music”!