Från Idas sommarvisa till jazz och klassiskt
Georg Riedel – jazzmusiker och kompositör
Författare: Jan Bruer, Gunnel Fagius, Sofia Lilly Jönsson och Martin Nyström
Förlag: Bo Ejeby
Georg Riedel, vem är han? Den drivne jazzmusikern som älskar att skriva musik för barn och som komponerade bakgrunden till hela Sveriges Astrid Lindgrenfilmer? Eller den judiske, skolade och seriöse tonsättaren som får sin musik uppförd på Operan?
Bokförläggaren Bo Ejeby blev för ett par år sedan kontaktad av barnkörledaren Gunnel Fagius, som tyckte att det var dags att skriva en bok om kompositören av barnmusik, Georg Riedel. Ejebys spontana reaktion var att barnmusiken, det är bara en sida av Riedel, det finns så många andra sidor av honom. Så då tog han kontakt med några andra som kunde bidra till en heltäckande bok om Riedel. Förutom Fagius med sin kunskap om barnmusiken så kom Jan Bruer in med sin kännedom om jazzen, kulturskribenten Sofia Lilly Jönsson tog sig an Riedels religiösa musik och kritikern Martin Nyström skrev om kompositörens klassiska musik. Tillsammans gavs de uppgiften att skriva en biografi om Georg Riedel som byggde på intervjuer som de alla hade gjort med honom.
”Det är uppfriskande när Georg Riedel lägger in lite kulturpolitiska reservationer emellanåt, till exempel att inte använda sig av svensk folkmusik i marknadsförandet av vår tids populistiska nationalism.”
Georg Riedel är en musikalisk mångsysslare, som de flesta av oss är bekanta med. Hans kontrabas har hörts i kända orkestrar som till exempel Arne Domnérus och han medverkade med Jan Johansson på rekordsäljande (en halv miljon?) och omtyckta skivan ”Jazz på svenska”. Han har arrangerat ”En gång i Stockholm”, ”Monicas vals” och ”Sakta vi gå genom stan” för Monica Zetterlund. I slutet av 1960-talet halkade han in på att komponera sånger och musik till Astrid Lindgrens Pippi- och Emilfilmer, på grund av att hans gode vän Jan Johansson hastigt gick bort i en bilolycka. Han var dock lite förberedd eftersom han åren tidigare hade samarbetat med Barbro Hörberg i olika visprojekt för barn.
Detta är bara några av alla de bidrag som han har gjort till svensk musik och kultur. För alla oss som är uppvuxna med och tycker om hans musik så är boken en uppfriskande upplevelse att läsa. Avsnittet om jazzmusikern Georg Riedel får begripligt nog stort utrymme, vilket dock går ut över de andra delarna som, med undantag kanske för Gunnel Fagius barnmusikdel, behandlas lite styvmoderligt. Det är uppfriskande när Georg Riedel lägger in lite kulturpolitiska reservationer emellanåt, till exempel att inte använda sig av svensk folkmusik i marknadsförandet av vår tids populistiska nationalism. Som en av upphovsmännen till ”Jazz på svenska” så har han en viss tyngd i just denna åsikt. Ett stort plus är den stora mängden bildmaterial som boken är fylld av.
