Filmrecension: Fint om sex, död och böcker

Vilka känslor får man av Colin Firth klädd i smoking och smakfullt nedtryckt förtvivlan i en dammig herrgård? Varma förnimmelser av BBC-mys? Eller ett uppgivet ånej inte olyckliga aristokrater som sörplar champagne med stel överläpp igen, det där är ju för fan lika uttjatat som superhjältar?

Det vore hur som helst synd om någon blev avskräckt från "Mothering Sunday". Kostymdramat, som bygger på en kritikerrosad roman av Graham Swift, är så mycket mer än en skicklig garderobsavdelning, vackra miljöer och skådespelare med imperieorden.

Det är 1924 och föräldralösa Jane (Odessa Young) jobbar som tjänsteflicka hemma hos herr och fru Niven (Colin Firth och Olivia Colman). Herrskapets söner har stupat i kriget och äktenskapet är förlamat av oförlöst sorg. Deras vänner, tillika grannar, har också förlorat sina pojkar. Den ende på svärdssidan som har överlevt slakten är unge Paul (Josh O'Connor), som Jane har har en hemlig romans med. Men den klassmässigt dödsdömda kärlekshistorien är på väg att få ett slut då Paul måste gifta om ett par veckor.

På en midfastosöndag (inte riktigt lika poetiskt på svenska) passar Jane och Paul att smita undan för ett sista passionerat möte innan det är dags att ta farväl för alltid.

Det mesta av filmen består av två unga älskande som röker cigaretter och vältrar sig i nyknullat vemod. Vi tas på rastlösa hopp bakåt och framåt i kronologin också. Med tiden blir Jane en uppburen författare. Men den stora, bottenlösa, livsavgörande saknaden försvinner aldrig. Kanske är den en förutsättning för hela författarskapet.

Det går långsamt. Den franska regissören Eva Husson jobbar med ordlösa och svepande sekvenser av hårt vårljus och kompositören Morgan Kibbys pianokaskader. Förälskelse, sex, melankoli, klassorättvisa och litteratur i en sorts välkomponerad film-ambient att svepas med av. Odessa Young och Josh O'Connor är lika förtrollande båda två.

Det är dessutom befriande att se förälskelse inramad av oblyg nakenhet, blod och sperma och där folk pratar med varandra som vuxna människor. Filmen är skönt nog befriad från den där koketta prydheten som många kostymdramer envisas med.