Filmentusiasten som vägrar ge upp får BLT:s kulturpris

Henrik JP Åkesson är efter tre framgångsrika filmfestivaler i full färd med att förbereda den fjärde. Vägen dit har varit lång och inte utan motgångar, men denne kulturentreprenör i en hård bransch slår inte av på takten.

Det kanske mest imponerande för en utomstående är att han i detta nu är ensam om förberedelserna inför CIFF 2020. Det maskineri som framåt våren måste gå i en allt snabbare takt består av duktigt folk som då kommer in och jobbar intensivt en relativt kort tid.

Ännu märkligare kan tyckas att filmfestivalen inte är så etablerad att Henrik JP Åkesson kan ta för givet att den blir av. Det är bland annat om det avsätts pengar i den kommunala budgeten som avgör.

BLT: Blev du överraskad över att bli kulturpristagare?

– Det finns så många fler än jag som kämpar för att lyfta den här regionen, säger Henrik JP Åkesson. Rent generellt tycker jag att det är bra när duktiga entreprenörer lyfts, jag skulle säga att jag är både ödmjuk och glad i dag.

BLT: Vet folk här i Karlskrona vem du är numera?

– Jag vet inte! Det är nog olika, en del känner fortfarande igen mig som Filmhenrik från den tid när jag pratade i radion om film. Men det är ju kanske 12 år sedan!

Ja, lokalradion valde naturligtvis rätt person att prata film, men det har hänt mycket sedan han hade det uppdraget. Det senaste decenniet har han haft flera olika roller i denna stentuffa bransch. År 2011 hade långfilmen ”Försvunnen” premiär, en thriller inspelad i Karlskronatrakten och frukten av ett sex år långt arbete.

Där var han regissör tillsammans med Mattias Olsson och producent tillsammans med Martin Persson.

Efter att ha gjort en förstudie om en filmfond för sydöstra Sverige 2017 satte han igång med den första filmfestivalen som genomfördes samma år. 2019 genomfördes den för tredje året, med stor framgång.

Vid det här skedet i intervjun blir Henrik JP Åkesson som det tycks lite generad. Han understryker att det är en mängd personer som ligger bakom framgångarna och att han själv känner sig som en frontfigur. Det övergripande målet är att lyfta regionen, något han framhåller mer än en gång.

Men för att göra det behövs en filmfond som kan hjälpa till att skapa förutsättningar för filmproduktion i vår del av Sverige. Just nu är strategin: först en festival sedan en filmfond.

Tanken är alltså bland annat att filmmakare ska upptäcka möjligheterna i vår region. Om vi får hit produktioner skapas också möjligheter för alla dem som kan leverera allt det som behövs kring en filminspelning. När denna infrastruktur börjar växa fram, ökar också möjligheterna till fler produktioner. Ungefär så ser resonemanget ut, starkt förenklat. Filmfonden behövs för att förbättra förutsättningarna för denna goda cirkel.

BLT: Vilken var din första stora filmupplevelse, den som fick dig att bli så intresserad?

Henrik JP Åkesson, är tyst länge. Det är nästan som om man ser hur olika möjliga svar rasslar förbi.

– Jag vill inte ge någon speciell filmtitel, men för mig var filmen tidigt en...tillflyktsort - med risk för att det låter fel - jag har undvikit alltför realistiska filmer. Såna fanns det gott om under min uppväxt, säger han.

Han är väl medveten om att filmen, liksom mycket annan kultur, ofta indelas i ”fin” och ”folklig”, men det är ett betraktelsesätt som han är främmande inför.

Å andra sidan har hans upplevelse av filmer såklart förändrats av att arbeta i branschen. Där han förr framför allt såg filmstjärnorna, ser han i dag med beundran på filmskaparna. Han läser eftertexterna med lika stort intresse som han ser filmerna.

Till slut ger han ändå ett exempel på en film ur den så kallat lätta genren, Whoopi Goldbergs ”The Associate” från 1996. Den handlar om en kvinna som tar sig fram i den amerikanska finansvärlden, en extremt mansdominerad värld.

– Den håller fortfarande! säger Henrik JP Åkesson. Och när man ser den tänker man att vi inte har kommit mycket längre i dag.

Han har forskat fram att filmen bygger på en chilensk roman från 1920-talet, där huvudpersonen var en man!

– Vem var det som fick snilleblixten att göra om den till en film med Whoopi Goldberg och Dianne Wiest och att kritisera samhället genom att göra en feelgoodfilm? Där krävs insatser från flera modiga personer.

Henrik JP Åkesson återvänder till den kommande filmfestivalen:

– Jag vill att den ska vara relevant och aktuell. Därför har jag inte ännu bestämt vilken inriktning den ska ha.

Det kan tyckas som en motsägelse att mannen som i sin ungdom skydde realistiska filmer med ”budskap” i sin egenskap av filmfestivalsanordnare söker filmer som kommenterar vår samtid. Skillnaden mot förr är kanske att det nu finns filmer som klarar av att både vara underhållande och samhällskommenterande.

Samtalet med BLT:s kulturpristagare slutade inte där, men denna artikel gör det. BLT gratulerar kulturpristagaren, med löfte till honom och läsekretsen att vi snart hörs igen!