Fernanda Melchior skildrar hopplöshetens Mexiko
Paradais
Författare: Fernanda Melchor;
Översättning: Hanna Nordenhök
Förlag: Tranan
Med romanen ”Orkansäsong” (på svenska 2021) fick mexikanskan Fernanda Melchor ett stort internationellt genombrott. I den nya romanen ”Paradais” fortsätter hon skriva med sin febrilt uppdrivna realism och språket liksom pulserar fram i kaskader av länge återhållna och nu frisläppta vredesutbrott. Prosan är fylld av svordomar, vulgärspråkets mörka poesi och desperation.
För detta krävs när man, som hon, beskriver ett samtida Mexiko präglat av fattigdomens, hopplöshetens, macho-idealens och våldets vardag. ”Paradais” utspelar sig i ett så kallat ”gated community” övervakat bland annat av en ung och desillusionerad grindvakt, Polo. Han lever med sin mamma en bit ifrån Paradiset, nära en stinkande flod, insnärjd i fattigdom och olika familje- och släktband som håller honom fången. Nära honom finns två kusiner: Zorayda, som särar på benen för alla som kommer i hennes väg, och Milton som tvingats bli en del av de styrande drogkartellerna och våldsamma ligorna.
”Språket liksom pulserar fram i kaskader av länge återhållna och nu frisläppta vredesutbrott.”
När Polo träffar en av tonåringarna i det välbärgade samhället, den fete och bortskämde rikemanssonen Franco, bestämmer de sig för att tillsammans begå ett brott. Allt för att i sina berusade och snedvridna verklighetsbilder, försöka fly eller rubba den fastlåsta hopplöshetens ordning. Målet för deras rån och våldsamma övergrepp blir familjen Maroños, där inte minst Franco försöker få utlopp för sin överhettade sexuella fixering vid frun i huset. Det här kan naturligtvis inte sluta annat än olyckligt.
Melchor behärskar sin omskakande skildring fullt ut. Hennes metod är ändå inte helt riskfri. Det uppdrivna språket kan ibland nästan bedöva läsaren. Men berättelsen stannar kvar med sin sorgliga och uppslitande lyskraft.
