En pjäs som ger ungdomar nya tankar
Nea Gerdstigen och Isak Axelsson är två av de elever som såg pjäsen i måndags, det var närmare bestämt Oskar Sternulfs 372:a. Skådespelaren fick frågan om han inte tröttnat på sin text, men svaret var ett mycket bestämt ”nej!”.
De båda gymnasieeleverna berättar de att de har sett de pjäser som erbjuds Blekinges skolelever från lågstadiet och uppåt. Det verkar också som om de har uppskattat möjligheten, även om de i de lägre stadierna uppfattade teaterstyckena mest som välkomna uppehåll i vardagslunken.
Dessutom har de båda provat på att stå på scenen, men är just nu kanske mest koncentrerade på studierna som förstaårselever på gymnasiet.
Oskar Sternulfs pjäs börjar med en presentation av tonåringen Andreas, och går snart över i ett avsnitt med starka känslor:
– När han började skrika, undrade jag ”vart är detta på väg?”, säger Isak Axelsson.
Här i pjäsens inledning använder ”Andreas” alla de ord som används om homosexuella, ord med olika laddning och som kan användas på olika sätt. Redan då fick gymnasieeleverna en tankeställare:
– Det där har blivit ord som man säger utan att tänka på vad de egentligen betyder, säger Nea Gerdstigen, en del av ungdomens språk.
Pjäsen är 50 minuter lång och beskriver bland annat vad som händer när pojken Andreas kommer ut, det vill säga när han berättar för olika personer i sin närhet om sin sexuella läggning. Det är en rad scener som visar hur kompisar, syskon, föräldrar och släktingar reagerar.
– Han lyckades hålla ämnet intressant hela tiden, det berodde på hur han bytte tonläge, säger Isak och Nea lägger till:
– Han förmedlade känslor väldigt bra!
Just det där med känslor, inte minst gråt på scenen, är uppenbarligen något som berör starkt. Andreas gråter på scenen när hans mor inte accepterar hans läggning. Många av eleverna i publiken kände sig nog lite illa till mods där.
– Jag funderade på hur mina föräldrar skulle reagera i en liknande situation, säger Isak Axelsson. Men jag tänker att om föräldrar älskar sina barn, kan inte deras läggning vara avgörande!
– Det är bra att man tar upp ett sånt här ämne, det blir inte lika tabubelagt, säger Nea Gerdstigen. Det finns fortfarande mycket okunnighet om ämnet homosexualitet. Kanske känner man någon person med den läggningen, då blir det lättare att förstå och relatera till den när man har sett pjäsen.
Ja, det är förstås en del av teaterns villkor och tjusning, vi betraktar inte en människa på en skärm utan i verkliga livet, även om det är i en roll - och denna rollfigur kan få oss att tänka till.
