Balladen om Pascal fortsätter

I dagarna ger Pascal ut sitt femte studioalbum "Fuck like a beast". Den handlar om relationer, destruktiv kärlek och om att livet inte alltid är så lätt, förklarar Mimmi Skog, som spelar trummor och Manuela De Gouveia, som sjunger och spelar bas.

Isak Sundström, som sjunger och spelar gitarr, lyser med sin frånvaro i videokonferensen, eftersom han "inte pallar" intervjuer.

– Isak tycker att det mesta är jobbigt, förklarar Mimmi Skog.

Låtarna på skivan har de jobbat på länge, vissa i fyra–fem år. Men själva inspelningen rev de av snabbt i en två dagar lång urladdning på Ingrid Studios i Stockholm.

– Vi har velat göra en skiva som låter så mycket som möjligt som när vi spelar live. Jag tycker att den är enhetlig. Det finns en tydlig tråd som kanske inte har funnits på våra andra skivor, säger Manuela De Gouveia.

"Fuck like a beast" heter både albumet och dess titelspår. Namnet har de lånat från det amerikanska hårdrocksbandet Wasp. Men när Wasps Blackie Lawless sjöng om att knulla som en best, som ett vilddjur, tonsätter Pascals låt snarare ett vemodigt minne av att lyssna på Wasp tillsammans med någon man gillar en magisk sommar för 15 år sedan. En djup suck över en tid som flytt och en vänskap som glider isär.

Manuela De Gouveia avslöjar att låten delvis handlar om bandet och dess gemenskap.

– Låten hade ett tag "Balladen om Pascal" som arbetstitel. Just den där textraden om vilka kläder man ska ha på sig är en standardgrej som vi alltid har sagt till varandra. Ända sedan första spelningen har det varit "vad ska du ha på dig på lördag?". Låten handlar om vänskap som man saknar och om att känna sig ensam, säger hon.

– Och jag lyssnade på Wasp senast i helgen när jag drack en GT, tillägger hon.

När Pascal släppte sin förra skiva "Revy" 2016 hade det gått fem år sedan skivan dessförinnan. Då tänkte de knappast att det skulle ta lika lång tid innan nästa kom. Men så blev det ändå. Barn, jobb och Östersjön hindrar dem från att träffas oftare än någon helg i månaden.

– Det tog fem år. Jag fick ett barn. Isak har haft ångest, säger Mimmi Skog.

– Men han har gjort fantastiska soloskivor också, tillägger Manuela De Gouveia.

Men trots att de inte ses särskilt ofta är bandet viktigare i dag än förr, tycker De Gouveia.

– När jag får träffa Mimmi och Isak är det som en fristad. Jag släpper alla måsten och krav. Det är som en konstig egentid med två vänner. Det betyder jättemycket att kunna spela musik med två människor som man älskar, säger hon.

Och några tankar på att lägga ner finns inte.

– Inte så länge det finns den där glöden. Man vill ju inte ge ut något trött, då kan man lika gärna låta bli och göra något annat, säger Mimmi Skog.

Under pandemin har de knappt kunnat träffa varandra alls. Till hösten är en turné preliminärt inbokad, men bandet har inte velat gå ut med några datum förrän de vet att spelningarna blir av eller om de måste flyttas till nästa vår.

– Det ska bli helt magiskt faktiskt. Dels att få göra något som inte är vardag, dels att återförenas med sina bästa vänner. När vi var små, typ 23–24 år, var vi så trötta och och satt bara gnällde i en van hela tiden. Vi fattade inte hur underbart det var, säger Mimmi Skog.

– Vi är så övertaggade nu. Till och med Isak är övertaggad, säger Manuela De Gouveia.