Äntligen kommer en biografi över Märta Måås-Fjetterström
Märta Måås-Fjetterström är utan tvekan en av Sveriges internationellt mest kända textilkonstnärer med representation på bland annat Victoria&Albert Museum i London och Louvren i Paris. Här hemma finns hennes verk på Röhsska museet och Nationalmuseum. Till Båstad vallfärdar fortfarande intresserade för att se ateljén där hennes mattor ännu går att beställa – för ett sexsiffrigt belopp ska tilläggas. Och ändå finns det ingen riktig biografi över hennes person och liv.
Var vid gott mod – en bok om konstnären fröken Märta Måås-Fjetterström
Författare: Annika Persson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Förklaringen är avsaknaden av material får jag lära mig i journalisten Annika Perssons bok. Måås-Fjetterströms familj brände alla hennes brev och anteckningar och det enda vetenskapliga verk som skrivits, en licentiatavhandling, är helt enkelt försvunnen. Persson har istället fått förlita sig på brev från Måås-Fjetterström till den i London bosatta väninnan Clary Hahr och från anteckningar som forskaren Gunhild Engholm lämnat efter sig. Persson berättar om resor i Måås-Fjetterströms fotspår, från barndomsstaden Vadstena, utbildningsorten Stockholm, arbetsplatserna Jönköping, Lund och Malmö och så Vittsjö med Hemslöjdsrörelsens grundare, Lilli Zickermann och hennes vävskola och slutligen den egna ateljén i Båstad.
Jag ska erkänna att jag först blev lite skeptisk till boken och det av två anledningar. Förståelsen för den tid som såg Måås-Fjetterström födas saknas. Så säger Annika Persson på ett ställe att fadern, som var präst, inte riktigt förstod den nya kvinnan. Ändå lät han sina döttrar bli lärare, sjuksköterska och textilutövare – för det var sådana yrken kvinnor kunde ägna sig åt 1890. Medelklassens kvinnor kunde alltså äntligen göra något annat än gifta sig och det var revolutionerande.
Den andra invändningen är att boken får drag av partsinlaga, biografen står odelat på Måås-Fjetterströms sida i de uppgörelser hon hade med Kulturens grundare Georg Karlin och med den skånska Hemslöjdens starka dam, friherrinnan Henriette Coyet. Uppenbarligen försökte dessa båda hindra Märta Måås-Fjetterströms mer konstnärliga projekt men deras insats för det folkliga skånska konsthantverket går inte att överskatta.
”Särskilt intressant är Annika Perssons skildring av hur modernisterna inte uppskattade Märta Måås-Fjetterström”
Men mina invändningar försvinner ju längre in i boken jag kommer. Tiden växer fram allt mer och Annika Persson skildrar väl och medryckande Måås-Fjetterströms utveckling. Här finns en fin förmåga att levandegöra, partierna om Vittsjö och Båstad gnistrar. Hur Märta Måås-Fjetterströms hela sitt liv utvecklas skildras inlevelsefullt och författarens förtrogenhet med olika vävtekniker förhöjer läsningen. Det hela slutar med att jag bara vill läsa mer om denna intressanta kvinna som inte gav sig, som visste sitt värde och inte vek undan.
Särskilt intressant är Annika Perssons skildring av hur modernisterna inte uppskattade Märta Måås-Fjetterström (Gregor Paulsson), såg henne som en föredetting. Själv tyckte hon att deras konst var som importvaror. Eftervärlden har väl inte givit henne helt rätt – vem vill inte ha Astrid Sampe i sitt linneskåp? Men vem vill å andra sidan inte hellre ha en Måås-Fjetterström på golvet?
