Andra dagen gillt för jubileumsfesten

Jubileumsfestivalens andra dag bjöd på soligt väder, värme och god stämning. Invigde gjorde ännu en akt från Hasslö musikförening, cover-bandet Selmas Broskband på Parkscenen, som medverkat på festivalen varje år sedan starten år 2000.

— Vi är här för att se Linnea Henriksson, det lockar mest, Ulf Lundell lockar inte alls, säger Olle Klein från Lyckeby.

Hans bordssällskap Maj-Britt Johansson kontrar:

— Nä, jag vill se Ulf Lundell, jag håller nog honom högre än Linnea Henriksson.

Svärsonen Magnus Thorpman var på besök från Stockholm och han menade att ”Uffe” ändå lockar mer än Linne Henriksson — Stockholmare som man är, menar han.

Tillsammans med Caj invigde Stora scenen och nu kändes det verkligen att festivalen var igång på riktigt. Maestron var på bra humör och bjöd på rejält gubbrocksgung med den ena gästen efter den andra. Proffsigt framfört och med mycket hjärta och kompbandet med arrangören Robin Åkerman lirade för kung och fosterland.

Bredvid den för i år nya aktivitetsparken hängde besökare i solstolar och under parasoll. Det var Jens och Maria Fransson från värmländska Hammarö som besökte Hasslöfestivalen för tionde året i rad. Det är de lokala artisterna som lockar mest för dem.

– Vi kommer hit och träffar mina släktingar och gamla kompisar och går alltid på festivalen också. Men nu börjar det nästan bli för stort, vi vill se de små lokala banden, de stora artisterna kan man se var som helst, säger Jens Fransson.

Vid åtta-blecket gick Linnea Henriksson på Stora scen och bjöd på ett hej-dundrande framträdande. Rösten var lite bräcklig till en början, tydligen hade hon och bandet varit och badat och kanske var stämbanden lite nedkylda. Hennes somriga, funkiga låtar funkar perfekt i kvällningen och hon hade en klick fans längst fram till vänster om scenen som sjöng och skrålade med i varenda ord. Hon sjöng tillsammans med dem, hängandes över staketet till publikens stora förtjusning. Gick sedan ut med flaggan i topp när hon krängde av sig sin rosa 70-talistiska kavaj och sjöng sista låten och extranumret i bara mässingen, så när som på ett vitt nattlinne.

En air av förväntan, nästan som en nedräkning, märktes av mer och mer framåt niotiden. Man visste att det vankades Ulf Lundell, för första gången sedan 2014 på Hasslö. Mer om det på nästa sida.