Trams och snusk räcker en bit

De talar om direkt att de tycker att stället ser ut som en porrbiograf från 1960-talet och publiken älskar dem redan där.

Ganska snabbt får vi veta att det här är en satsning på trams och snusk i 90 minuter, helt utan inslag av den svärta och smärta som en del andra komiker delvis låter färga sina framträdanden med. Och det visar sig vara en plan som tar dem ganska långt i showen som huvudsakligen är två individuella pass. Robin har sin patenterade Zlatan-immitation, men är som bäst vid några andra tillfällen. Till exempel när han som skåning slår tillbaka mot stockholmarna som alltid hävdar att de inte förstår vad han säger. De är själva inte jättetydliga alltid. Som när man kommit in på akuten och läkaren säger att vi måste runka dig. Det är en standardåtgärd. Förvirringen är stor tills Robin inser att det är stockholmarnas sätt att uttala röntga som spökar.

Bra är också episoden med pappa på stormarknaden. Sedan Robin gift sig har föräldrarna tjatat om barnbarn och när de passerar blöjavdelningen tittar pappa på Robin och säger Snart är det dags! Robins kontring är mördande effektiv: Jamen, pappa, de har blöjor på ålderdomshemmet. Du behöver inte köpa egna.

David Batra å sin sida har just varit hemma hos sina föräldrar som flyttat till lägenhet. Mamma tycker det är coolt med porttelefon och ser den som en plattform för långa samtal. Är det David? Ska jag släppa in dig? och så vidare. Igenkänningen är stor i salongen när Batra sedan beskriver hur hans pappa kommenterar Rapport. Inslaget kan handla om att öka effektuttaget på reaktor två i Forsmark och någon auktoritet på området berättar hur det går till. Pappa säger det kan stämma, fast alla i rummet vet att han inte har en aning. Det är en manlig sjuka att alltid försöka verka som att man hänger med.

Några av kvällens skämt håller för låg klass. Som det om att norrlänningar inte pratar. Det gör de visst. Och när David Batra säger att han avlastar psykvården i Skåne genom att ha med sig Robin på turné känns det bara absurt. Byt ut psykvården mot vilken annan sjukvårdsdisciplin som helst och det blir tydligt hur stigmatiserande det fortfarande är med psykisk ohälsa. Nä, jag avlastar öron- näsa- halsklinken genom att ha med Robin på turné hade inte precis möts av samma gapskratt.

Men okej. 90 minuter snusk och trams är till stora delar uppfriskande. Frågan är bara om det inte lyft ännu mer om man släppt in sorgen och svärtan nånstans mellan varven.

Pär Jonasson