Mästarmöte över gränserna

Rio Grande i Karlshamn var lika välfylld som Konsthallen i Karlskrona dagen efter. Föga förvånande med tanke på vilka legender som stod på scenen. Jan Allan och Palle Danielsson, som tillhört och tillhör jazzeliten sedan femtio år, tillsammans med den betydligt yngre Mathias Landaeus. Men musiken har ju, som klyschan säger, inga gränser och dessa konserter är bevis så gott som något på det.

Det tar inte många sekunder förrän musikerna har vävt in oss i en bubbla av total koncentration, men med lekfullheten och kreativiteten kvar på hög nivå. Det är extra intressant att höra samma konsert två dagar i rad. I stort sett samma spellista - men inte låter det exakt lika inte. Samma låttitel men olika intron, olika solistordningar, olika längd, lite olika tempon, men lika bra båda gångerna.

Jazzen i ett nötskal.

Det går säkert att skriva långa avhandlingar om Jan Allans högst personliga sätt att hantera trumpeten, men det är lite enklare att bara luta sig tillbaka och njuta av tonerna som smyger ut ur klockstycket. Här är det verkligen kvalitet före kvantitet som gäller. Varje ton känns eftertänksam och utvald. Normalt gillar jag trumpetare som tar i så de nästan spricker men här är det dess totala motsats. Lågmält, lyriskt, självklart, det ska liksom inte spelas på något annat sätt i sådana här musikaliska sammanhang.

Palle Danielsson har en ljuvlig ton i sitt otympliga instrument. En konduktör på tåget ner till Blekinge tyckte att Palle Danielssons bagage var alldeles för stort och skrymmande och han höll på att bli avslängd halvvägs, men tack och lov fick han fortsätta färden. Han har den där fina kroppen i sitt basljud som låter som om instrumentet självt sjöng fram tonerna. Pianisten Mathias Landaeus stod på intet sätt tillbaka för de båda mästarna utan växlade mellan varmt känslofullt spel under de andras solon till kraftfulla kreativa solon.

Jan Allan knöt ihop musiken på ett föredömligt underhållande och smakfullt sätt med passande anekdoter från sitt långa och innehållsrika musikerliv.

Lasse Fagerberg