Greven av Monte Cristo i familjär tappning

I måndags hade den unga gruppen Teaterskeppet premiär med dramat Greven av Monte Cristo på Stumholmen i Karlskrona. I själva verket bygger dramat på Alexander Dumas 1800-tals roman med samma namn. Huvudpersonen Èdmond Dantés, som här spelas av Linnea Lahte utsätts för förräderi av sina närmsta vänner.

Han blir oskyldigt anklagad för ett brott, förs bort och fängslas på en ö i Medelhavet. Efter många års fångenskap kommer han i kontakt med en italiensk präst, abé Faria, som spelas av Emil Wickholm Thuresson. Det mötet gör det möjligt för Èdmond Dantés att fly, att i ny skepnad, som Greven av Monte Cristo hämnas och att åter igen få möta sin älskade Mercedes, gestaltad av Tove Njåstad.

I Lenny Mostbergs och Ulf Fembros tolkning av Greven av Monte Cristo finns gott om humor och spex, men också allvar. En av de som står för det först nämnda är Hampus Malmgren som både spelar fångvaktare och torparkärring. Han tar ut svängarna i sitt agerande och det lockar publiken till många skratt. En annan ung begåvning är Gabriel Nilsson. Han har bland annat en av pjäsens kvinnliga biroller, med få repliker. Men då hans kropp talar ett tydligt språk behövs inte många ord för att framkalla skratt hos publiken.

Linnea Lathe har som huvudperson ett omfångsrikt manus att hålla i minnet. Och det gör hon med glans. Särskilt sevärd är scenen där hon möter Emil Wickholm. I den kommer nämligen allvaret och djupet i pjäsen till uttryck, när abé Faria får Èdmond Dantés att inse att: "Allt kan förloras på ett ögonblick" och att den som en gång upplevt frihet i nästa stund kan fängslas. Värd att se är också uppgörelsen - i slutet av pjäsen - när greven ger sig på de som angav honom för att få uppgörelse. Greven av Monte Cristo spelas till och med den 1 augusti.

Åsa Olovsson