Georg Riedel gör sin musik personlig

En missuppfattning gör att vi ses aningens senare än avtalat. Georg Riedel reser sig upp från en soffa i Växjö konserthus foajé, vänder sig om och hälsar. Georg Riedel – en nestor i svenskt musikliv är i stan för att spela in musik till Regionteatern Blekinge Kronobergs pjäs "Astrid – En saga om Sverige". Pjäsen, av Karin Parrot Jonzon, är nyskriven och det är också musiken av Georg Riedel.

–  Rent musikaliskt går det bra. Texterna är fina och musikerna i föreställningen, Fia Janninge och Sara Jefta, är väldigt bra. Jag tror att det blir fint och det är mer musik än det var tänkt från början. Det har tillkommit stycken hela tiden, säger Georg Riedel.

Han berättar att han ofta skriver mycket musik till både filmer och föreställningar och att beställaren sedan får ta vad de vill ha.

Georg Riedel kom som fyraåring till Sverige. En flykt från Tjeckien undan nazismen i slutet av 1930-talet.

 Pappa hade fått jobb i Sverige och jag, min mamma och syster blev det som i dag kallas anhöriginvandrare. Vi flydde för våra liv, annars vet jag inte hur det hade gått…

Vägen in på den musikaliska banan började redan i småskolan för Georg Riedel. En fröken tyckte att han sjöng bra och var musikalisk och så småningom började han i det som i dag är Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm.

–  Pappa var musikintresserad och han tog ofta med oss på familjekonserter i Konserthuset på söndagarna. Det var väldigt viktigt för mitt fortsatta musikintresse.

Georg Riedel började spela fiol, för det ska alla gossar från öst göra. I tidiga tonåren gjorde jazzen entré och han längtade efter att spela bas.

–  Den var lite för stor för mig till en början och fiolen försvann mer och mer. Numera kommer den bara fram på midsommar och vissa födelsedagar, säger han och ler.

Georg Riedel berättar att hans far hyste oro över sonens jazzintresse. Det var ingen musik att satsa på, men fiolläraren tröstade med: Var inte orolig. Jazz är bara en fluga. I dag kan han skratta åt uttalandet, och Georg Riedel är tacksam för sin klassiska musikaliska utbildning.

Han har spelat med alla de stora svenska musikerna och en hel del internationella också långt innan de blev kända.

Visste ni om att ni var så bra?

–  Nja, det vet jag inte, men glädjen att få spela med så bra musiker var tydlig från början. Jag tyckte inte att jag var så bra, men det var en lycka att få spela med till exempel Lars Gullin. Jag insåg ganska snart mina svagheter och satsade på det som var bra och det räcker en bit.

Att Georg Riedel tidigt kom i kontakt med Astrid Lindgren beror på pianisten Jan Johansson (1931-1968).

–  Jag jobbade med Jan och spelade in hans skiva "Jazz på svenska". Han jobbade med musiken till Pippi Långstrump när han omkom. Jag blev tillfrågad om jag ville ta över och det gjorde jag. Så det blev Pippi, Emil, Bullerbyn…

Han säger att han jobbade med Astrid Lindgren, men han lärde aldrig känna henne.

–  Hon var en person med stor integritet och hon värnade om sin familj. Hon var fin, men ingen personlig vän. Det var inte så att man blev hembjuden direkt.

Nu är Astrid Lindgren inte den enda barnboksförfattaren Georg Riedel samarbetat med. Barbro Lindgren, Lennart Hellsing och Gunilla Bergström är några fler.

–  Innan jag träffade Astrid hade jag inga tankar på att skriva för barn. Jag hade tittat på "Saltkråkan" och tyckt att Ulf Björlins musik var häftig, med att själv skriva barnmusik var inte det minsta intressant då. Men så märkte jag att Astrid var seriös när det gällde barnkultur. Hon tyckte att det var viktigt. Sedan har jag ägnat mig mycket åt att musiken ska ha en karaktär. Det får inte bli blaha blaha bara för att man skriver för barn.

Är det möjligen så att du har nära kontakt med pojken Georg Riedel?

–  Jag tror inte att jag är rädd för att vara barnslig. Musik för barn ska inte vara så allvarlig. Det gäller att skoja med genrer på ett friare sätt och det tilltalar mig. Att låna stilar är helt okej då.

Georg Riedel reser och turnerar fortfarande mycket och bor ofta på hotell. Där har han sällan något instrument med sig, men musiken finns i huvudet, säger han. Hur han rent konkret gör, vet han inte, men en sak är säker: Väntar han på inspiration händer ingenting.

–  Det gäller att sätta sig ner och sätta igång. Som på vilket jobb som helst.

Musiken till "Astrid – En saga om Sverige", är helt ny. Inte någon av de tidigare kända sångerna är med i föreställningen.

–  När jag satte igång trodde jag att jag visste mycket om Astrid, men det är så mycket nytt i pjäsen, så jag har lärt mig ännu mer om henne.

Nyss fyllda 81 år. Vad har Georg Riedel kvar att göra?

 – Man kan tänka sig att jag försöker förnya mig väldigt mycket, bli mer avantgardistisk, men jag försöker skriva så enkelt och vackert som möjligt. Använda den jazzmusik jag vuxit upp med och göra den personlig. Jag jagar inte längre originalitet på det sätt som jag gjorde tidigare. Jag har flera erbjudanden så det verkar funka. Jag är nämligen väldigt nyfiken på att komponera fortfarande.

Han avslöjar att musiken till Alfons Åberg är bland det roligaste han gjort. Ja, en personlig favorit.

 – Och Astridsångerna får man väl vara stolt över ändå. Att de kunnat leva så länge.

I kväll har "Astrid – En saga om Sverige" premiär i Växjö. Till Blekinge kommer föreställningen den 11 mars och Stadsteatern Karlshamn. Därefter spelas den i Karlskrona 24 mars och Olofström 26 mars.

Marie Fransson SMP