Oscar för vidare Sven-Ingvars musikaliska arv

Vägen in i värmländska Borgvik är idyllisk och prunkande sommargrön. Vad som brukade vara en sömnig före detta bruksort, mest känd för att ha levererat järnet som användes till Eiffeltornet, lockar nu både konstintresserade, gourmander och de som vill få en glimt av Sven-Ingvars nye frontman.

I Birkenstocktofflor och blå linnekavaj sitter Oscar Magnusson vid ett av borden på konsthallen Sliperiets restaurang. Nyfikna besökare sneglar åt hans håll, kanske känner de igen honom från "Så mycket bättre", där han deltog i det känslosamma hyllningsavsnittet till pappa Sven-Erik.

– Pappa är så otroligt närvarande och har varit så viktig i ens liv så jag har svårt att ta in det. I viss mån får jag väl skylla mig själv, jag utsätter ju mig för det här självmant.

TT: Hur menar du?

– Jag sitter och pratar om honom nu. När bandet samlas i replokalen så tänker man att "han kommer om tio minuter" och så gör han inte det.Det kommer man väl säkert att komma över, men jag vet inte om det finns något positivt med att komma över saker. Det är kanske bättre att lära sig att hantera det.

Sedan 2006 har han stått vid sin pappas sida som gitarrist och som den som lagt andrastämmorna till Sven-Erik Magnussons ikoniska röst. Sven-Ingvars är bandet som aldrig har slutat turnera – inte ens när den sista originalmedlemmen ryckts bort vid 74 års ålder. Men det var inte självklart att Oscar Magnusson skulle axla sin pappas mantel. Egentligen var det inte ens tänkt att han skulle bli fast medlem i bandet.

– Det uppstod ur något slags stress. 50-årsjubileumsturnén skulle inledas och det behövdes en akustisk gitarr och körsång. Jag kunde ju alla låtar och sa att det var lugnt, om de inte hittade någon annan så kunde jag vara med. Pappatänkte väl att "jag frågar inte för det vill inte Oscar".Han blev nog positivt överraskad att jag över huvud taget kunde tänka mig att göra det.

Men första spelningen med Sven-Ingvars skedde långt tidigare än så, under någon av alla de gratiskonserter på Sandgrundsudden i Karlstad som utgjorde en tradition under många år.

– Jagvar väl elva, tolv år. Jag satt och spelade "I'm gonna knock on your door" hemma och så tittade pappa in och sa "den där kan du ju köra med oss". Någonstans hade man väl redan börjat, jag var lite teaterapa så den ådran fanns där.

Efter musikgymnasium blev det, som för så många andra småstadsungdomar med drömmar om någonting större, en flytt till Stockholm. Men efter några år i storstaden gick en nära vän bort och hemlängtan blev för stark.

– Vi lärde känna varandra när han var runt 30 år och jag runt 20 år och blev väldigt nära, nästan som bröder. Sedan gick det snabbt, han blev sjuk i cancer och det tog bara ett år så var han borta, 34 år gammal. I den vevan tog jag beslutet att flytta tillbaka till Värmland och då träffade jag också min blivande fru.

– Jag hade kanske en lite väl romantisk bild av hur det skulle bli att flytta tillbaka, säger Oscar Magnusson, och syftar på att han nästan med en gång saknade mycket av utbudet som fanns i Stockholm.

2009 tog han saken i egna händer och köpte en gammal industrilokal som stod tom. Året därpå öppnade Sliperiet. Nu bor han med frun och treårige sonen i huset precis vid forsen och den gamla hyttruinen. Han berättar hur han knackade på och meddelade de tidigare ägarna att om de någonsin tänkte sälja så var det bara att höra av sig.

Att kliva in som ny frontman i Sven-Ingvars innebär att turnerandet som varit självklart under de senaste tolv åren fortsätter. Bandet har en rad spelningar inbokade i sommar och höstturnén är redan delvis utsåld. Men hur länge det "nya Sven-Ingvars" kommer att existera har Oscar Magnusson inget svar på.

– Jag är indoktrinerad med att det är "ett år i taget". Det är så pappa och Ingvar (Karlsson) har sagt och det gick i 60 år. Vi ska vara ett levande vitalt band så länge vi känner att vi är det.

Sven-Ingvars spelar på Skärgårdsfesten i Karlskrona på lördag.