Här får du ett nytt ben på tre timmar

Avdelningschefen Sara Azhmi har knappt hunnit sätta alla blommor i vaser sedan den formella invigningen. Och det rosa invigningsbandet ligger kvar på ett bord i hennes rum.

– Det har varit en tuff resa. Men all personal har varit delaktiga med att utforma lokalerna efter våra behov. Och resultatet är perfekt. Det finns inte en vägg som är fel i våra drygt 1 100 kvadratmeter, säger hon.

Flytten upp till den nya våningen över sjukhusets huvudentré gav inte enbart mer funktionella lokaler, den löste också flera arbetsmiljöproblem.

– Nu slipper vi ha soptunnor stående i korridoren. Vi har fått ett soprum. Och vi har fått ordentliga utsug från de lokaler där vi jobbar med limning och slipning.

Tidigare gjordes flera olika moment i samma rum, behandling, utprovning av protester och till med viss produktion. Det var för många öppna ytor där även patienterna kunde röra sig vilket gjorde det svårt att hålla sekretessen.

– Nu har vi struktur. Våra olika behandlingsrum och produktionsrum ligger nära varandra, men ändå avskild, berättar Sara Azhmi.

I ett av de nya behandlingsrummen jobbar ortopedingenjören Michael Fertig. Han väntar besök av en patient men hinner visa hur det går till att prova ut och bygga en benprotes på tre timmar.

Det låter helt osannolikt. Men faktum är att det går fortare att få en benprotes än ett par nya glasögon.

– Jag sätter först på en silikonhylsa på patientens lårben där protesten ska fästa. Sedan jobbar jag med en slags strumpa som består av sex lager glasfiber som jag rullar på och i den pumpar jag in en matrisblandning. Den ska stelna i tio minuter innan jag kan ta bort den och slipa till den och sätta på en fot.

Nyamputerade patienter får inte protesen med sig hem direkt. Det blir sjukgymnasten som tar över och hjälper patienten att träna upp stabilitet i gången.

Hur många proteser gör ni ungefär per år?

– Omkring 30, men då handlar det både om nytillverkade och justeringar av redan befintliga proteser, säger Sara Azhmi.

Tidigare fick man skicka iväg underlaget med måtten och det kunde ta flera veckor innan protesten blev klar. I dag har ortopedtekniska centrum en egen produktionsverkstad och bygger det mesta själv.

Sara Azhmi.n visar den skinande rena verkstaden där skruvmejslarna hänger snyggt på rad sorterade efter storlek. Mot väggen står ett antal proteser som ska justeras efter att ha varit i bruk ett tag.

I ett annat rum finns sömmeriet. Här kan bröstopererade kvinnor prova ut bröstproteser och ortopedtekniker Karin Wiredal kan hjälpa ryggpatienter med en helt specialsydd korsett.

– Vi har stort bredd på våra patienter. Vi tar emot akutbesök, planerade besök för hjälpmedel och vi har specialområden för behandling av barn som behöver allt från enkla stöd för benen till hela ståställningar.

Men en sak har den nya ortopedtekniska centrum fortfarande vissa svårigheter med – att få tag i kompetens folk.

– Nu kan vi locka med nya supermoderna lokaler och en stimulerande arbetsmiljö. Här finns plats för ett par nya ortopedingenjörer, säger Sara Azhmi.