Det är inte första gången som ”blåljusmyndigheterna”, det vill säga Räddningstjänsten, Landstinget i Blekinge och Polisen, har storövningar tillsammans med flera andra samhällsbärande aktörer, som till exempel kommunernas krisgrupper.

Men den här gången handlar det om ett scenario som förr var helt otänkbart i Sverige, men numera blivit ett allt mer påtagligt hot, inte minst efter dåden i Trollhättan för några år sedan. För hur samverkar blåljusmyndigheterna när en beväpnad person tar sig in på en skola och är kvar i byggnaden när ambulansen, räddningstjänsten och polisen anländer?

Alla instanser har sina roller, men det finns egentligen inga givna gemensamma riktlinjer.

– Vi har planerat för övningen i ett år. Tidigare har vi haft gemensamma storövningar med olika former av scenario, exempelvis en allvarlig olycka med ett kemiskt utsläpp i Stillerydshamnen eller en anlagd brand på ett asylboende. Där hade olika saker redan inträffat. Här ska vi samordna räddningsinsatser samtidigt som det fortfarande pågår dödligt våld, säger Martin Jansson från Räddningstjänsten.

Han är en av flera övningsledare under de båda övningsdagarna på Bokelundsskolan i Sölvesborg. En högstadieskola där eleverna är höstlovslediga denna vecka. Men många ställer upp som statister, eller rättare sagt figuranter, i övningen.

– Jag föreslog det här scenariot för flera år sedan, men det var liksom inte aktuellt då. Det kunde ju inte hända här i Sverige, säger Martin Jansson.

Sedan pekar han på den plats där observatörerna får stå. Vi står i vår ruta och är osynliga för övriga samtidigt som vi förskräckt noterar att en bil kör rätt in i några unga skolelever. Flera skadas allvarligt och föraren försvinner från platsen.

Det första larmet som når Räddningscentralen handlar om en trafikolycka. Ingenting annat.

Ambulanspersonalen är först på plats och får veta att en beväpnad man tagit sig in på skolan och vittnen berättar att personalen och eleverna låst in sig i klassrummen.

När Räddningstjänsten och polisen anländer till platsen råder stor förvirring. Ingen vet vad som har hänt och vad som pågår inne på skolan. Skadade måste tas om hand, samtidigt som gärningsmannen fortfarande är kvar på skolan.

Samtidigt ansluter oroliga föräldrar och anhöriga till eleverna. De vill veta vad som har hänt och vissa kan inte styra sina känslor. En pappa får panik och försöker ta sig in på skolan, men stoppas av en polis.

Inne på skolan sitter en kille i 17-årsåldern nedsjunken på golvet i cafeterian. Han är knivhuggen och svårt skadad. ”Jag fryser”, säger han. och trillar sedan ihop på golvet.

En annan yngling uppges vara död.

Polisen hittar ganska snabbt en misstänkt gärningsman.

– Han stämmer på signalementet vi har fått, säger en polis.

Han har fel.

Längre in i skolan bryts den kusliga tystnaden mot skott och skrik. Mannen flyr ut, troligtvis genom ett fönster på skolans baksida. Han omhändertas senare i ett grönområde utanför skolan.

För oss observatörer blir den stundtals realistiska övningen en tankeställare. Vad skulle vi själva gjort om en galning attackerat vår skola, arbetsplats eller den publika miljö vi bara råkar befinna oss i? Vad skulle vi som föräldrar gjort om våra barn varit kvar, någonstans på skolan?

Det är sannolikt omöjliga att svara på, eftersom de flesta av oss tack och lov saknar denna erfarenhet. Däremot kan blåljusmyndigheterna bli bättre på att samordna insatserna och skapa nya rutiner för olika typer av händelser, menar Henrik Magnell, biträdande avdelningschef för Ambulansen väst i Blekinge.

– Det gör vi genom att öva tillsammans. Det stora arbetet börjar egentligen med utvärderingen. Då kan vi ställa frågor som ”Varför tog det så lång tid att komma fram till de skadade?” och så vidare. Ambulansen ansvariga tog enligt mig rätt beslut under den här övningen. Vi backade och gick inte in i skolan när platsen inte var säkrad av polisen.

Mellan 100 och 150 personer deltog under någon av övningens två dagar.

– Nu var vi tio personer på plats under den första övningsdagen, men om någonting sånt här hänt i verkligheten så många fler styrkor anslutit på kort tid, säger Mats Hadartz, kommunpolis i Bromölla och Sölvesborg, under den gemensamma genomgången av övningen.

Henrik Magnell tyckte sig också kunde se viss ”övningssjuka” hos några av deltagarna.

– De är klart att alla vet att detta är övning och inte verklighet. Vissa tycker kanske att det går lite långsamt ibland, men den är typen av PDV-scenario är kanske det tuffaste tänkbara, även ur ett övningsperspektiv.

PDV står för Pågående Dödligt Våld och är definitionen för när en eller flera gärningsmän attackerar en plats eller byggnad för att slumpmässigt skada och döda så många som möjligt. Oftast pågår attacken under en mycket kort tid, vilket gör att polis och räddningstjänst inte hinner fram till platsen i tid. I Sverige är begreppet nytt, men ingår i polisens utbildning sedan sju år tillbaka.

Klockan halv ett förklaras övningen avslutad och unga människor med skärsår och svåra skottskador reser sig upp och börjar skaka loss för att få igång blodcirkulationen i bitande höstkylan.

Till och med de döda vaknar till liv igen.