Biodling mitt på Långö för nya bidrottningar

De två kompanjonerna och barndomskamraterna Mikael Mathisson och Bo Brovall har arbetat tillsammans med biodling i sex år. De har totalt cirka 30 bikupor som är utspridda i närheten av Karlskrona och de utökar verksamheten varje år.

I sina respektive trädgårdar på Långö och i Lyckeby är kuporna till för att få fram nya drottningar. Drottningar som är livsnödvändiga för bisamhällets fortlevnad.

Mikael Mathisson och Bo Brovall krossar myten om att biodling är något som bara äldre personer sysslar med.

– Det var sant för några år sedan, men nu är intresset stort. Antalet kurser och därmed antalet hobbyodlare bara ökar, säger Mikael Mathisson.

Vi sitter på verandan på bordet står tre honungsburkar med honung i olika nyanser. Den ljusaste innehåller rapshonung medan en mörkare innehåller skogshonung där nektar från till exempel hallon ger en smakrik honung.

– Det är min favorit, säger Bo Brovall. Kompanjonerna berättar att deras båda familjer slukar en burk i veckan.

– Barnen var inte så förtjusta i honung från början, men nu tar de det på mackorna, berättar Bo Brovall.

– Den här våren och sommaren har varit exceptionell. Allt har blommat på samma gång. När det gäller honungen kan det därför i år vara svårt att få fram en typ där smaken domineras av till exempel lind, säger Mikael Mathisson.

Även om det bara är tre kupor i trädgården är det mycket som ska skötas. Arbetsprocesserna är de samma som i en kommersiell biodling med upp emot 100 kupor.

Biodlingen i trädgården har till syfte att ta fram bidrottningar. I en kupa finns snart kläckfärdiga puppor som alla täcks med en liten konisk bur.

– Vi måste göra det för att förhindra att den drottning som kläcks först dödar alla de andra. Det är annars den naturliga processen, säger Mikael Mathisson.

Biodlarna pumpar först ut rök för att lugna ner bina. Därefter börjar arbetet med att få burarna på plats. Det är ganska pilligt, men till sist är alla burarna på plats. Ingen av de båda får bistick, tur för Mikael Mathisson som är lite allergisk mot bistick.

– Faran för bistick är överdriven. När ett bi sticker så dör det. Därför måste det uppleva ett stort hot innan det sticker någon, säger Mikael Mathisson.

Han berättar att det hela tiden pågår ett avelsarbete inom biodlarkretsar för att ta bort och lägga till oönskade och önskade beteenden.

– Ett problem är att bin svärmar, de lämnar hemkupan för att tillsammans med den gamla drottningen skapa ett nytt samhälle. Det är ett beteende som man nu försöker avla bort.

Vi tillbringar några lärorika timmar i trädgården. Det mest fascinerande är att varje morgon flyger utvalda arbetsbin i väg för att spana in var man ska hämta pollen och nektar idag. Bina har en arbetsradie på cirka två kilometer. När de återvänder till kupan blir det ”möte” och planering av dagens arbete.

Arbetsbinas insats är imponerande. Det är de som samlar in pollen (proteinet) och nektar (kolhydraterna). De två ämnen som bina behöver för att överleva.

– Vi ska vara tacksamma för bina som ger oss honung, vaxkakor och ingredienser till olika hälsopreparat och att de tillsammans med andra insekter, till exempel humlor, genomför ett gigantiskt arbete med pollinering.

– Cirka 30 procent av maten på en tallrik finns där tack vare pollinering, säger Mikael Mathisson.

Biodlarsäsongen sträcker sig från tidig vår fram till när den sista honungen är slungad i slutet av juli. Bina får då en sockerlösning för att sedan klara sig själva under vintern fram till nästa säsong. För biodlaren fortsätter dock arbetet med underhåll av material och att förbereda nya kupor.