Det mullrar och dunsar av natursten som rullar längs med det forsande vattnet i Mörrumsån vid Marieberg i Svängsta. Det hundraåriga kraftverket har gjort sitt och ska få ge plats för naturliga forsar igen. Ån ska återställas som den såg ut en gång i tiden och laxen och öringen ska få chansen att ta sig mycket längre upp i den. Tidigare har fisken bara kunnat gå via laxtrappan.

Det är Fredrik Lundblad, Naturentreprenad Syd från Bjuv, som med sin grävmaskin balanserar längst ut på den barriär av sten och grus som lagts för att stoppa vattenflödet mot kraftverket.

Närmast turbinhallen flödar vattnet, det är här som den vandrade fisken ska kunna passera under de veckor som rivningen av kraftverket pågår. Och det är mycket lax i ån, riktigt fina också intygar Fredrik Lundblad, som är en hängiven flugfiskare som gillar att fiska i Mörrumsån. Han har också samarbetat med Sveaskog under cirka fem år för att restaurera ån och göra den mer attraktiv för det samlade djurlivet.

– Det har kommit jättemycket lax till ån nu och jag tror det inte har varit så mycket här sedan 2001 - 2002, säger han.

När BLT är på plats är bottenplattan till det första så kallade utskottet på kraftverket rivet. Det är där vattnet kan forsa fram. I mitten av juli ska hela anläggningen vara borta och då blir flödet mer naturligt även i Marieberg.

– Den stora vinsten efter utrivningen är att strömvattnet blir återställt, där det har varit konstgjord damm i 100 år. Fisken kan också vandra nedströms utan den förhöjda dödlighet som dammar medför, säger han.

Maria Johansson, projektledare på Uniper, som äger kraftverket, konstaterar att vattnet i ån har sjunkit rejält. Fasaden på mattfabrikens gula byggnad har blivit blottad med cirka tre meter mot tidigare när dammen var intakt. Och vattennivån kan komma att sjunka ytterligare någon meter.

Hon pekar ut mot vattenytan och visar de synliga lämningar av vad som förmodligen är en gammal kvarn. Det är något som det har varit gott om i Mörrumsån, vars forsar har varit attraktiva för de tidigare industrierna som anlades längs med ån för att ta tillvara den kraft som de genererade. Det var också därför som det anlades ett kraftverk vid Marieberg och det drogs igång 1918.

I den gamlas turbinhallen har arbetet med att riva ut de mäktiga generatorerna pågått en tid. De är gjorda i gjutjärn och mer än hundra år gamla. Aseas märkning med en svastika är en tydlig tidsmarkör, som dock inte har något att göra med mer sentida tyska hakkorsen.Det är ännu inte bestämt vad som ska hända med turbinhallen, den frågan får Uniper ta ställning till lite längre fram.

Rivningen av laxtrappan, där fisken tidigare har kunnat vandra upp i Mörrumsån, pågår också när tidningen är på plats. Den betong som plockas bort körs i väg av lastbilar för att sedan krossas och användas vid vägbyggen. Naturstenen som finns i de två barriärer som ska omge kraftverket kommer däremot att användas vid restaureringen av ån, där också Sveaskog och Kronolaxfisket deltar. Fredrik Lundblad tror att det arbetet kan komma att ta omkring tre veckor, kanske lite mer tid.

Rivningen av kraftverket har väckt stor uppmärksamhet konstaterar Maria Johansson. Det ska komma dammsäkerhetsexperter och granska arbete för att kunna få en chans att på riktigt kunna se detaljer som inte är synliga annars. Bland annat är de nyfikna på trädetaljer som använts vid det tidigare arbetet med kraftverket. Uniper har också ett filmteam på plats för att dokumentera och göra det möjligt för fler människor att få se vad som pågår.