Krösatågen är reliker från en svunnen tid
Jag sitter på Krösatåget, för den oinsatte är detta tågen som bland annat trafikerar sträckan Emmaboda - Karlskrona. Krösatågens flotta utgörs av både eldrivna och fossildrivna fordon, gemensamt för de båda är att de håller på att spricka i sömmarna.
I snart 40 år har samma tåg trafikerat en rad sträckor i främst Småland, som inflyttad student ifrån utomsocknes kan jag tycka att de har en viss charm. Varje dag möter jag mer eller mindre samma grupp människor som kliver av och på längs Krösabanan.
Inte bara sällskapet utan även tågen är mysiga och lite rustikt vackra, lite som en äldre soffa. Men tittar man ”under huven” på denna gamla möbel så fallerar den fasaden något; stoppningen är nedsutten (om inte smulig) och polyester-klädsel är ganska passé.
Veckan hittills, i min pendel mellan Emmaboda och Bergåsa station, har präglats av just sprickor i sömmarna. Måndagens tåg hem dök inte ens upp, det var helt sonika inställt och ersatt av buss. Tisdagens (dagens) tåg stod stilla i nästan en och en halv timme utanför Rödeby innan det fick bogseras. Inte helt ovanligt är det heller med tjurrusande element som levererar bastu, rakt in i kupén!
Summan av kardemumman är att dessa tågen är reliker av en svunnen tid och till historien kommer de förpassas när de under slutet på året ersätts av nya spanska tåg.
Skrivet i affekt ombord Krösatåget
