Till minne av Sten Steinbach

Sten arbetade med sten. Kan man ha ett mer passande namn? Han höll kurser i att laga och anlägga stenmurar. I Blekinge och Småland, dessutom även uppe i Värmland. Han ledde arbetet med att restaurera murarna på Kastellet i Karlshamn, stadsmurarna i Kristianopel och murarna vid rastplatsen i Brömsebro. Dessutom slottsmurarna på Hörningsholm i Södermanland och även Stjärnorp i Östergötland.

Men hur hamnade han bland stenarna?

För att få svar på den frågan får man nog gå tillbaka till 1945. Då köpte hans föräldrar gården i Buskaboda, som ligger ungefär två mil norr om Karlskrona, och hela familjen flyttade ut på landet från Karlskrona.

Han var då elva år. Buskaboda har alltid betytt mycket för honom. Tvärtemot vad hans två år äldre syster tyckte, hon avskydde landet och ville tillbaka till staden.

Efter att ha gått ut lantmannaskolan köpte han gården 1957. Det var dock svårt att få lönsamhet i jordbruket och till slut sålde han djuren och fick anställning i Skogsvårdsstyrelsen som förman. Där fick han arbeta med naturvård och fornminnesvård. Och där väcktes intresset för stenmurar.

Som förman fick han arbeta med olika typer av människor. Det kunde vara intagna på Gullberna mentalsjukhus, ungdomar som hade svårt att få jobb eller människor som hade blivit arbetslösa. Han har alltid haft en förmåga att kunna tala, och även skoja med alla typer av människor och det hade han verkligen nytta av här.

Historien säger att han träffade sin hustru Ingrid när hon liftade. Han stannade och hon fick åka med. Och på den vägen var det. De gifte sig och fick barn och bodde nästan i hela sitt liv i Buskaboda. Han blev en älskad och omtyckt familjefar med många strängar på sin lyra. Han tyckte om konst och musik, gick ofta och gärna på utställningar och konserter. Tyckte om segling och cykling samt resor och bjöd gärna släkt och vänner på kalas i Buskaboda. Alltid tillsamman med sin älskade Ingrid.

Sten blev även en omtyckt och uppskattad morfar. Han kunde leka med barn men även visa hur man kör en traktor eller planterar en gran. Dessutom hade han förmågan att se världen lite ur ett barns perspektiv. Han är mycket saknad men hans liv och verk lever vidare – både i hans barn och barnbarn, men även i alla hans stenmurar.

Döttrarna genom

Lisa Samuelsson