En stjärna har slocknat
Elsa var född Svensson, i Slagesnäs utanför Kyrkhult. Tidigt upptäcktes att hon var snabbare än både pojkar, däribland fyra bröder, och flickorna i skolan och intresset för att springa och idrotta var väckt.
Hennes första stora idol var Nora-Anna Larsson, som på Elsas 15-årsdag slog världsrekord för tredje gången på 800 meter, och noterade 2.13,8 på Stockholms Stadion. Hon fick som första kvinna springa ärevarv på den klassiska arenan. Detta hade tidigare endast förärats våra manliga stjärnor, med Gunder Hägg och Arne Andersson i spetsen.
Elsa gick i skolan i Olofström och fortsatte med att ta realexamen i Sölvesborg. Därefter blev det jobb på ”bruket” eller Svenska Stålpressnings AB som det egentligen hette (sedermera Volvo) i Olofström. Här jobbade hon på kontoret med Thure Carlenfors, känd spjutkastare på den tiden i OIF, som chef.
Elsa flyttade 1959 tillsammans med maken Gösta till Karlshamn. Gösta var en känd fotbollsspelare, först i Olofströms IF och sedan i klassiska Högadals IS, vilka som bekant avancerade till Allsvenskan 1962. Hon debuterade på DM 1947 på Vägga IP i Karlshamn och sprang barfota hem såväl 200 som 800 meter. Totalt vann hon 22 DM, varav 21 för Olofströms IF och ett för IF Udd (1960).
DM-titlarna fördelade sig på totalt sex olika grenar, 100 m, 200 m, 800 m, 80 m häck, längd och femkamp. Hennes bästa gren som senior var, precis som Nora-Anna, 800 meter, där hennes främsta insats var tredjeplatsen på SM på Olympia i Helsingborg 1951.
I Karlshamn jobbade Elsa på Sven Jeppssons bilfirma och senare som bankkamrer på Sparbanken. 1972 adopterade Elsa och Gösta ett litet flickebarn, som fick namnet Pernilla, från Korea. Elsa sa då upp sig från på banken för att ta hand om den nya familjemedlemmen. Efter ett tiotal år tog hon åter klivet ut på arbetsmarknaden och fick jobb på expeditionen på vårdskolan.
Veteranfriidrott började slå igenom i mitten av 1970-talet. Det första riksmästerskapet hölls 1979. Året därpå debuterade Elsa i K 50 på Slottsskogsvallen i Göteborg.
Med åren blev Elsa en av Sveriges främsta veteran-friidrottare med otaliga internationella och självfallet nationella meriter i form av medaljer och rekord. Internationellt debuterade hon på NM 1985 i Helsingborg, EM 1986 i Malmö och VM 1987 i Melbourne.
Statistiskt sett är Elsa landets näst främsta veteranfriidrottare räknat efter medaljer på VM och EM.
Bara VM-skörden uppgår till 27 medaljer, varav 10 guld, 7 silver och 10 brons. För EM gäller 23 medaljer. Till detta kommer ett stort antal NM och självfallet SM samt landskamper.
Ett par mästerskap som sticker ut litet extra är VM i Åbo 1991 då hon plockade hem tre guld i K 60, fördelat på höjd (världsrekord 1.27), tresteg och 80 m häck samt VM 1993 i Miyazaka i Japan där hon tog en medalj av varje valör, inklusive ett världsrekord.
Även EM i Malmö 1996 var något utöver det vanliga med tre guldmedaljer. Med andra ord: En fantastisk karriär!
Tack vare idrotten har Elsa (och Gösta, så länge han levde) sett en hel del av världen, bland annat Japan och Australien och förstås ett stort antal länder i Europa. Med på många av dessa resor var också hennes svägerska Kerstin Henmyr, även hon en framstående veteranfriidrottare i UF Contact.
I dag har Elsa tolv svenska rekord utomhus och nio inomhus, fördelat på höjd, längd och tresteg i åldersklasserna 60 till 85 år.
På sin 85-årsdag gjorde Elsa sin sista tävling i samband med Veteran-DM på Dannfältet i Olofström. Detta resulterade i två svenska rekord i K 85 i höjd respektive längd. Rekorden gäller fortfarande.
I sin förening IF Udd har hon haft olika uppdrag under många år, såväl styrelse- som kommittéledamot och inte minst som instruktör. Det var en fröjd att se henne instruera unga adepter i flopstilen i höjdhopp, något som inte var ”uppfunnet” på hennes aktiva tid som senior. Det fick hon lära sig som veteran.
Elsa valdes in i BLIS styrelse 1992. Liksom på idrottsarenan skötte hon sina uppgifter där med bravur och utsågs 2010 till hedersledamot.
Elsa sörjes närmast av dottern Pernilla med sambo och barnbarnen Tindra och Stella samt två bröder i Olofströms kommun.
Vila i frid, Elsa! Blekinge Idrottshistoriska Sällskap Styrelsen
