En mångårig massör jubilerar

Det har varit många år i idrottens tjänst och i kommunens skulle man väl kunna säga.

Sven Olsson som växte upp i Rönninge, en liten plats strax utanför centrala Ronneby var nämligen kommunanställd i 43 år.

– Jajamän, 17 år som rörläggare, därefter som skolvaktmästare.

Men han har också kört bröd, lagat cyklar och lite annat smått och gott under sina 80 år.

Men trots sina många olika yrkesroller är det ändå från sportens värld som hans namn mest är förknippat.

Mångårig massör i såväl Mörrums Hockey, som i Mjällby och i det svenska simlandslaget.

– Jag var intresserad av skador redan när jag själv var aktiv, det var väl därför jag utbildade mig massör.

Att han själv drog på sig en del av den varan under sin aktiva karriär kan möjligen ha bidragit till detta intresse.

– Det blev väl en del skavanker genom åren. Jag minns speciellt en match hemma på Brunnsvallen när jag bröt näsan. Jag lyckades slutföra densamma men när jag skulle gå till mittcirkeln efter slutsignalen segnade jag ned på planen. Det blev ambulans direkt till sjukhuset.

– Men jag repade mig från det också, säger han med ett leende.

Positionen som aktiv var längst bak i målet och under sin tid i Bromölla var han bland annat lagkamrat med ex-proffset Inge Danielsson.

– Ja, och med Dag Szepanski som spelade allsvenskt med både AIK och Malmö FF, det är lite kul faktiskt när man ser tillbaka.

Men även om han till och med spelat mot Kalle Svensson, eller Rio-Kalle som han kallades efter Sveriges VM-brons 1950 i Brasilien så är det som massör han mött de mesta och största stjärnorna.

Framförallt då under sina tio år med landslagsstjärnorna i simning.

–  Jo, det har väl passerat en del under de åren. Nämnde jag förresten att jag tog en straff från Kalle Svensson. Fast det kan väl diskuteras om det var en dålig straff eller en bra räddning, säger han och skrattar.

Efter simlandslaget skrev han kontrakt med Mörrums Hockey. Då skriver vi 1979 och där blev han kvar i 12 år innan han ställde färden mot Listerlandet och Mjällby AIF.

Det blev sex år i de gulsvarta färgerna.

– Den tiden minns jag med välbehag, det gör jag väl i och för sig i de andra klubbarna också, men tiden i Mjällby var speciell, det var den definitivt.

Han kom till en klubb där Hans Larsson, Mats Lindvall och Sven-Olof Bergman stod för lika mycket hyss vid sidan om planen som på densamma.

– Det gällde att hålla reda på sina grejer annars kunde de försvinna, men det var bara att vara likadan tillbaka. Jag klarade mig ändå rätt bra från de där upptågen.

Hur det känns att fylla 80 kan han inte svara på.

– Det får vi se när den dagen kommer, lite speciellt kommer det kanske att kännas förutom att man blir ett år äldre.

Det blir dock ingen fest med pukor och trumpeter på högtidsdagen.

– Nej, jag åker bort och firar med mina närmaste i stället.

Jan-Erik Martinsson

Jan-Erik Martinsson