Unken kvinnosyn att försvara sexuella övergrepp av politiker
I det omfattande ordsvallet, där det ofta är svårt att förstå vad Ronnby egentligen vill uttrycka, utkristalliserar sig dock ett par anmärkningsvärda uttalanden.
”Ja så är det ju, det vet alla, då spriten går in går vettet ut! [...] Men förr behövde vederbörande sällan bita i gräset. Politikertrion driver alltså med metoo-peppade journalister och media, i deras klappjakt på sexöverträdare bland politiker och folk med status och ställning”.
Detta är fullständigt häpnadsväckande åsikter från en person som i andra sammanhang gärna vill framhålla sin bakgrund som intellektuell. Efter metoo-debatten de senaste åren, då mängder av tjejer och kvinnor äntligen vågade kliva fram och ifrågasätta mäns självpåtagna rätt att förnedra dem på olika sätt, vill Ronnby antyda att allt i första hand är en skapelse av journalister som bedriver en klappjakt på sexöverträdare. Inte minst på politiker och ”folk med status och ställning”!
I fallet Peter Lundgren handlade det dessutom, enligt Ronnbys analys, om avundsjuka från en ”försmådd kollega” som förmodligen tog illa vid sig av att Lundgren tafsade på någon annan i stället och därför valde att skvallra för media.
Ronnbys kvinnosyn klargörs med all önskvärd tydlighet, när han återkommande försvarar allvarliga sexuella övergrepp av politiker som Peter Lundgren, eller våldtäktsdömda personer med ”status och ställning” som kulturprofilen, bland annat i artiklar i högerextremisternas egen nättidning nyatider.nu (hänvisning Wikipedia). En förmildrande omständighet i sammanhanget enligt Ronnby, tycks vara om övergrepp sker i samband med alkohol. ” Spriten ingår i vår kultur på gott och ont och alla vet att det under ruset kan ske dumheter. Men förr behövde vederbörande sällan bita i gräset.” Ett uttalande som är ett hån och ett öppet slag i ansiktet mot alla kvinnor som har utsatts för sexuella kränkningar under åren – oavsett om alkohol har förekommit eller inte.
Till sist. Ronnbys antydningar att det är journalister som skapar händelser och som ”hänger ut sexklantare till folkets spott och spe”, är enbart ett annat sätt att förnedra och förfölja, men i det fallet en hel yrkesgrupp. Kampanjer mot journalister som bevakar händelser i samhället riskerar att utvecklas till ett av de största hoten mot vår demokrati, om vi inte reagerar på dessa övergrepp. Varje demokrati är beroende av sina granskande journalister och av en fri press.
I alla länder där den oberoende, fria pressen förbjuds eller förföljs, finns en stark ledare/diktator som bygger sin existens på centralstyrda media, eftersom man vet att oberoende journalister skulle avslöja den osminkade sanningen om diktaturen.
En iakttagare
