Jag vågar inte ta tåget längre
Härom dagen fanns också rena skräckhistorien för en gammal människa med svårigheter att gå. Endast en av lokaltidningarna tog på sin hemsida upp vad som hade hänt dem som hade suttit fast i tre timmar i ett mörkt och kallt tåg när elen inte fungerade.
Jo, de hade fått evakueras via en stege i fronten av tåget, kunde man läsa, och sedan hade de fått gå en kilometer på spåret för att komma till en ersättningsbuss.
Dagen efter hade jag väntat mig stora rubriker om detta, men det fanns bara små notiser och endast en tidning berättade hur evakueringen hade gått till.
Det är tydligen inget anmärkningsvärt i att man evakueras via en stege och får gå en kilometer på spåren! Men vilka kan inte göra det?
I mitt nuvarande tillstånd med besvär med ett knä hade jag varken kunnat klättra på en stege eller gå en kilometer. Så jag frågar mig om jag skulle våga ta tåget. Tåg är tydligen inte för gamla, som är mer eller mindre rörelsehindrade eller för andra handikappade. Man kan inte veta vad man råkar ut för! Jag har en tågbiljett beställd till Stockholm. De pengarna kommer att gå förlorade, för aldrig i livet att jag sätter mig på ett tåg och riskerar att utsättas för kyla och mörker i timmar i ett stillastående tåg, troligen utan vatten och utan fungerande toaletter dessutom. (Toaletterna fungerar ju inte alltid ens när tågen är igång).
Är det miljövänligt att ha en järnväg som tydligen är så misskött att sådant här inträffar gång på gång? Detta måste ju bädda för att fler än jag tar bilen i stället, om man kan det. Man kan nog lugnt konstatera att så här var det inte förr!
Lisbeth Beselin
Kontaktperson för KD Seniorförbund
