Fredriksson lurar ingen annan än sig själv

Jag kan inte låta bli att fundera över vilken verklighet dessa politiker egentligen lever i. Jag får uppfattningen att de pratar som om de vunnit ett val. Men det har de inte, utan de har presenterat hur de tänker styra Ronneby som två politiska motståndare som plötsligt funnit varandra i politikens maktspel.

De pratar om att skapa ordning och reda i politiken och att vi nu behöver en stabilitet för att ta oss ur det dödläge som uppkommit.

Roger Fredriksson säger på presskonferensen:

– Att som politiker ägna sig åt pajkastning och politiskt spel är inte värdigt när kommunen befinner sig i läget den gör, med underskott och en ekonomiskt pressad situation.

Kan det vara så att Fredriksson inte förstår att det är han som är upprinnelsen och huvudrollsinnehavare i denna pajkastning och i detta politiska spel? Att det är Fredriksson själv, Ronnebys kommuns kommunalråd och högsta politiska beslutsfattare, med ansvar för mer än 2 miljarder, som är anklagad för trakasserier, lögner och mobbing!

Att han nämner ordet värdigt, det är svårt för mig och förstå, utifrån 19 i huvudsak kvinnors vittnesmål och allt som kommit fram i den senaste tidens granskning som beskrivits som ett skräckvälde. Med ett ledarskap som använder härskartekniker, en värdegrund och kvinnosyn som hör hemma i ett annat århundrade och med sexistiska anspelningar, där kvinnliga politiker har blivit kallade för slampor och en organisationskultur som präglas av tystnad och rädsla för repressalier. Ska vi nu fortsätta på den vägen?

Presskonferensen fortsätter.

– Det krävs två kommunalråd för ett starkt styre, säger Ola Robertsson.

Ja, det är nog mycket mer än så som krävs för ett starkt styre. Majoritet är en första förutsättning och då gäller det att man har koll på sina mandat och sina partikompisar. Man brukar säga att partipiskan viner, men gör den det, även om det blir en sluten omröstning i kommunfullmäktige den 30 maj?

Socialdemokrater och ett sargat Moderaterna ska nu enas om en politik i en valteknisk samverkan tillsammans med V, MP och C. Men går det att lita på den samverkan nu när Ronneby behöver en stark gemensam politik för att klara utmaningar och underskott?

Detta unika och ”starka” styre tror jag många runt om i Sverige är intresserad av att följa framöver. Så även jag.

Under presskonferensen säger man också att man tänker minska antalet ledamöter i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) från i nuläget sju ledamöter till fem ledamöter. Detta för att inrätta två kommunalrådsposter istället. Då har jag redan räknat ut att vi nu kan förvänta oss att vi får ett läge med fem män som ledamöter i detta viktiga politiska organ.

För att tala klartext - de senaste mandatperioderna har många av de viktigaste besluten i Ronneby kommun tagits av en majoritet av män. Och jag ser framför mig att det är på den vägen vi fortsätter, när vi nu ska krympa denna församling i KSAU som har en så stor makt över besluten i Ronneby kommun. Att inte fler kvinnor reagerar på denna snedfördelning gör mig än mer övertygad om att vi behöver kämpa för jämställdhet i den politiska makten.

Nu är Roger Fredriksson föreslagen att bli vice kommunalråd med en månadslön motsvarande en riksdagsledamots arvode på cirka 75 tusen kronor i månaden och med ett förbrukat förtroendekapital hos så många av Ronnebys invånare. En kostnad som det nya styret är villig att låta kommuninvånarna ta för att han ska få sitta kvar vid makten.

När Roger Fredriksson säger att politiskt spel inte är värdigt när kommunen befinner sig i en ekonomiskt pressad situation, så lurar han ingen annan än sig själv.

Marianne Lundkvist

Liberalerna Ronneby

Ledamot i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Ronneby