De som byggde landet

Det räcker inte, menar höginkomsttagarna. Man vill att man även som pensionär skall ha högre ersättning. Trots att man rimligen har byggt upp en stabil förmögenhet. Men den får inte röras, den ska ju barnen ha!

Det glöms att sjukhus, etcetera har byggts, men inte betalats. Region Blekinge, det gamla landstinget, har en pensionsskuld på långt mer än en miljard kronor, som lämnas i arv till de efterkommande. På kommunal nivå är det nästan lika illa. Ronneby kommuns hopsparade egna kapital motsvarar kringsvid tre månaders inkomster. Huvuddelen av de äldre torde ha någon årsinkomst i förmögenhet.

Förvisso finns det utrymme för regeländringar. En kan vara att bestämma en lämplig basnivå på pensionen. Den behöver inte vara alltför hög. Då behöver skatterna inte vara så höga. Den enskilde kan få valfrihet. Man har valet att konsumera när man är yngre, men till priset av lägre konsumtion som äldre. Min egen erfarenhet säger att de ekonomiskt hårdaste åren var när barnen var yngre, samtidigt som boendet skulle skapas. Livet är ekonomiskt mycket lättare som äldre. Man tyar helt enkelt inte konsumera som förr.

Jag förstår inte heller resonemanget att de anhöriga alls inte har något ansvar. Det är, menar jag, rimligt att de unga något kommer ihåg sina äldre.

Av någon anledning har det blivit så att boendet subventioneras kraftigt. Bidragen till bostadskostnaderna är 100 procent för många pensionärer. Jag tror att de äldre, kanske också de yngre, vid fritt val skulle konsumera mindre bostad, men mer mat, resor, hemtjänst och hälsovård-sjukvård. Visst är sjukvården billig för användaren, men tillgången är, såvitt jag förstår, alltför begränsad.

Att äga sin bostad är fördelaktigt. Att ha en villa värd någon miljon kan ge bostadstillägg. Samma förmögenhet på banken, eller i aktier, ger inga bidrag.

Vid dödsfall kan en skuldfri villa likväl innebära 24 000 kronor i ”begravningshjälp”. Förmögenheten måste sparas till de efterlevande, är den enda tolkningen.

Det torde vara dags att ha olika avgifter, pensioner och så vidare för gifta och ogifta. Ogifta personer, som ”lever som gifta”, gynnas ibland. I andra fall synes det vara fördelaktigt att vara gift.

Jag menar att de med höga inkomster kan betala högre avgifter för hemtjänsten, exempelvis. I dag är maxgränsen 2 125 kronor i månaden. De, med en inkomst på en miljon kronor, kan betala mer.

Samtidigt finner jag det orimligt att 100 000 kronor mer i inkomst helt kan försvinna i högre skatt, högre avgifter och sänkta bidrag. Jag finner det orimligt att 100 000 kronor på banken skall kunna sänka bidrag med 9300 kronor varje år.

Det finns 290 kommuner i landet. Det torde finnas mer än 200 olika konstruktioner av taxorna inom äldreomsorgen. Det är rimligt att samma regler gäller i alla landets kommuner.

Sune Håkansson