Inte vi ryttare som utgör en trafikfara

Jag vet inte hur många historier jag hört på senare år om hästar som skadats i trafiken. Men nej, lösningen är inte att vi ryttare bara håller till på inhägnade områden eller djupt inne i skogarna. Det är inte vi som är problemet, utan bilister som kör för fort förbi, som slickar vägrenen och som tutar. Är trafikskolorna dåliga på att lära ut trafikvett eller är det här följden av ett allt högre tempo överlag, där alla ska fram till vilket pris som helst? Jag har inte svaret, men jag vet att hästarna blivit fler och att de kommit närmare tätorten. Då måste vi kunna samsas i trafiken.

Jag har själv varit en hårsmån från att bli påkörd av en motorcykel, när jag till häst skulle korsa en 70-väg. Det hade börjat skymma men jag hade reflexväst, reflex på ridhjälmen, reflextäcke på hästen och dessutom reflexer på hästens fyra ben. Ändå påstod föraren efteråt att han inte sett oss där han legat precis bakom en bil en bra bit ifrån oss och sedan kört om. Jag är halvvägs över vägbanan när jag plötsligt hör ett motorvrål. I ögonvrån hinner jag uppfatta strålkastaren och tänka att nu är det kört, motorcykeln kommer att klippa oss.

Sedan händer allt på en gång. Hästen kastar sig skrämt i väg. Jag faller av. Och bakom mig - det skrapande ljudet av metall mot asfalten när föraren väjer.

Både jag och hästen, liksom motorcyklisten, klarade oss oskadda. Men sedan dess undviker jag att rida vid vägar eftersom det gör familjens häst påtagligt stressad. Vi har till och med bytt stall för att slippa rida i trafiken. Men det är ju samtidigt helt fel. Det är folk med andra hästkrafter som måste se till att förståndet inte galopperar i väg så fort de ger sig ut med sina fordon.