Stora hus en sensation i stenåldersbyn

Utgrävningarna i Ljungaviken har hela tiden vuxit. Från början var det tänkt att de skulle pågå under några veckor på sommaren, men mer och mer har bokstavligt talat dykt upp på den gamla havsbottnen.

– Sanden har bevarat allting som det var på jägarstenåldern, det är fantastiska fynd vi har gjort, och enda problemet var att det blivit betydligt dyrare än vi räknat med, säger Carl Persson som är projektledare för utgrävningarna.

– Vi begärde mer medel och fick det från såväl kommunen som riksantikvarieämbetet, säger Carl Persson.

Närmare bestämt fick de 1,9 miljoner kronor i extrapengar.

– Det ger oss möjlighet till ungefär tre veckor extra i fält och möjligheten att genomföra ett stort antal extra analyser, förklarar han.

Det unika med området är att det ligger i en tätort, vilket gjort att hundratals människor vallfärdat för att ta del av fynden. De ansvariga berättar att det också funnits ett stort internationellt intresse, inte minst för de hus som hittats på platsen.

Hittills har man grävt fram 53 hus, som är betydligt större och mer välbyggda än man tidigare trott. Det är inte fråga om några tält som har stått vid stranden.

– Det är ordentliga pålar och husen är 30 till 50 kvadratmeter stora. Vi ser också att de förbättrats under åren, så vi tror att de varit bebodda i decennier, säger Carl Persson.

Innan trodde man att det kunde vara en eller ett par familjer som bott här, men det har man fått revidera i takt med utgrävningarna.

– Det kanske snarare är 10 eller 20 familjer, vilket innebär att det var en riktig tätort innan området hamnade under vatten, förklarar Carl Persson.

Ett fynd som fascinerar forskarna särskilt är det hundskelett som hittats precis vid resterna av ett hus. Det är ett välbevarat skelett som legat i en grav tillsammans med utsmyckningar i flinta.

– Det visar att just den här hunden hade status. De flesta hundar fick ingen begravning, men några få fick det. Det har hittats ett femtontal hundgravar från stenåldern i hela Sverige och det är ovanligt i hela världen, berättar osteologen Ola Magnell.

Sannolikt rör det sig om en extra duktig jakthund, som var domesticerad, det vill säga en familjehund. De byten som den attackerade hade inte mycket att sätta emot.

– Den påminner närmast om en spets i storlek, men käkarna och huggtänderna är stora som på en varg, förklarar Ola Magnell.

Den döda hunden kommer att transporteras så intakt som möjligt. Man sänker ned en form och lyfter förutom hundskelettet också upp den omgivande jorden.

– Benen är så sköra att allt kan pulvriseras om vi tappar det, säger Ola Magnell.

Trots att ett tiotal arkeologer gräver fram bit för bit och centimeter för centimeter råder en vördnadsfull tystnad.

– Innan grävmaskinerna grävde bort tre meter havsbotten har ingen gått här på 8 400 år, det bär respekt med sig, säger Carl Persson.

Eftersom det varit så skyddat ger hela området många ledtrådar till hur livet på stenåldern tedde sig.

– Just nu är de flesta av Sveriges främsta stenåldersexperter här, förklarar Carl Persson.