Filmrecension: Self/less

Problem uppstår när han får oförklarliga hallucinationer och tillbakablickar som inte har med hans eget liv att göra. I Ryan Reynolds atletiska skepnad visar han sig dessutom ha färdigheter som antyder militärisk utbildning på elitnivå. Kanske var kroppen som han fick överta inte framodlad från scratch i ett vetenskapligt labb, som doktorn sa? Inom kort är vetenskapsteamet ute efter att döda honom.

Filmen är en nyinspelning av John Frankenheimers "Död man lever" från 1966 med Rock Hudson i huvudrollen. Den gjordes några år efter "Hjärntvättad" ("The Manchurian candidate") under en period präglad av kritik mot McCarthyism.

Det börjar lovande, men så snart spänstige Reynolds färdigheter i att slåss uppdagas i "Self/less" övergår ett till en början hyfsat sofistikerat science fiction-drama till en mindre begåvad actionrulle.

Att "Self/less" ibland minner om gammaldags, klassiskt filmberättande är ett försonande drag, om man vill se den med filmnostalgiskt tonade, hornbågade glasögon, likt de som Matthew Goode bär i rollen som den omtvistligt onde vetenskapsmannen. Annars är temat med den lilla hjälplösa kvinnan och barnet, som Damian måste rädda, rätt hopplöst, för att inte säga fullständigt förlegat.

Inte mycket till tröst är heller att den gamle döende Ben Kingsleys självständiga dotter yrkesarbetar som chef för en frivilligorganisation. Ty hon är inte med i mer än ett par minuter. Motpolerna är tydligt utmejslade. Svinrik krösus i storstan, besviken aktivistdotter i sjaskiga lokaler, och enkel kille från landet som får en andra chans när han räddar hjälplösa kvinnor och barn.

Det blir för lätt. Men oavsett bortslösade möjligheter att dra växlar av det paranoia- skapande tillstånd som huvudrollen hamnar i, för att i stället ta till action, är det alltid roligt med identitetsbyten på film. Speciellt då de inbegriper dolda extraförmågor och krafter. En viss kuslighet dröjer sig kvar i "Self/less" tack vare grundidén. När mänsklig girighet i kombination med förvriden vetenskaplig moral leder till riktigt olämpliga konsekvenser är det skrämmande.

TT