Filmrecension: Maryland

Vincent (Mattias Schoenaerts) är nyss hemkommen från uppdrag i Afghanistan. Ett läkarbesök signalerar tecken på posttraumatisk stress, men Vincent vill inget hellre än att återvända till sin armépostering. I rastlös väntan på besked hoppar han på ett extraknäck. En rik affärsman ska på affärsresa, och behöver någon som kan hålla ögonen på hans troféhustru Jessie (Diane Kruger) och son Ali (Zaïd Errougui-Demonsant).

Det klassiska filmupplägget "kvinna-faller-för-sin-beskyddare" har vi sett förr, men Winocour bygger skickligt upp sin berättelse till en suggestiv thriller i Hitchcocksk anda. Att affärsmannen är en ful fisk förstår man snabbt, däremot svävar åskådaren länge i ovisshet om hur reellt hotet som lurar i skuggorna är. Stämmer Vincents känsla av att någon övervakar familjen som huserar på filmtitelns Maryland? Franska dj-ässet Gessafelsteins hårda, mörka elektroniska slingor liksom flyter runt Vincent på bioduken och skapar ännu större osäkerhet om vad som är på riktigt eller bara är uttryck för hans paranoia.

Schoenaerts röjer heller inte några hemligheter - men uttrycker samtidigt exakt vad som krävs för att man ska fortsätta engagera sig i hans rollfigurs öde. Det fysiska skådespeleri som belgaren gett prov på i några tidigare roller ("Bullhead", där han spelade en testosteroninjicerande köttbonde, eller "Rust and bone", där han gav komplexitet åt en enkelspårig machosnubbe) ger djup åt hans rollfigur även här.

Det behövs, för när filmens vändning plötslig kommer, förvandlas tyvärr också "Maryland" till en thriller av mer klassiskt snitt. Här avslöjas bristerna i Winocours manus, likväl som det stundvis haltande samspelet mellan Schoenaerts och Kruger.

Men trots de smärre skavankerna är "Maryland" en mycket god anledning att hålla ögonen på filmtalangen Winocour i framtiden.

TT