Filmrecension: Home again - kärleken flyttar in

Om man är dotter till mästarinnan i romantisk komedi, Nancy Meyers, är det naturligtvis lite kaxigt och rätt dumdristigt att göra exakt samma sak som sin mamma i sin regidebut.

Men Hallie Meyers-Shyer kavlar upp ärmarna och med den stabilt ljuvliga Reese Witherspoon i huvudrollen (och mamma som producent) har hon i alla fall en rejäl trumf på hand.

Reese Witherspoon spelar Alice, som nyligen har separerat från sin musikproducentmake och flyttat tillbaka till Los Angeles med sina två döttrar. På sin 40-årsdag firar hon loss och när den blöta kvällen övergår i morgon har hon plötsligt inte bara träffat tre unga killar som vill pröva lyckan i filmbranschen. De har också blivit hennes inneboende och hon inleder ett förhållande med den sötaste. Hade rollerna varit de motsatta, en 40-årig man och en 27-årig kvinna, hade åldersskillnaden bara utgjort stommen i en vanlig mainstreamfilm.

Men i den här varianten utgör deras relation ett i raden av pseudoproblem, liksom hennes "arbetslöshet" och "vilsenhet". Ingetdera känns särskilt betungande.

Den tursamma trojkan är hur som helst charmig, smart, med fina värderingar. De ger Alice komplimanger, tar hand om barnen, lagar mat och verkar bry sig på riktigt om hur hon har det.

Skillnaden är slående jämfört med hennes exmake, som har levt ett traditionellt manligt liv, satt jobbet först och inte insett vad han hade förrän han har förlorat det.

Det är ju gulligt och man känner hopp om dagens unga män, som så ofta beskrivs som empatistörda losers som halkar efter sina kvinnliga kompisar.

Killarna är dessutom gammeldags filmnördar som gillar att fixa filmkvällar i trädgården med filmprojektor, lakan och egenmixade margaritas till mamma Alice.

Ok, den här filmen har ytterst lite med verkligheten att göra. Tyvärr. Men om man gillar Reese Witherspoon och kan tänka sig en okomplicerad skopa eskapism i Los Angeles-miljö är detta ett gott Nancy Meyers-light-alternativ.

TT