En svettig mamma

Alla aktiviteter med barnen har ett romantiskt skimmer över sig i mitt huvud. Tex när Lilla S var nykläckt och för att vara en rolig förälder som hittade på saker tog vi bussen in till stora staun. Lilla S, Lilla O och mamman. Hela truppen åkte från landet, bytte buss, spanade efter kor, traktorer, bilar och hus. Färden in var väldigt spännande. Mamman var mycket nöjd över att vara en så bra förälder som gjorde så roliga saker med sina barn.

Det lektes i lekpark, tittades på folk. Pekades på folk. Och skreks åt folk. Där är man tacksam över att det oftast bara är föräldrarna som förstår vad en tvååring säger.

Givetvis skulle det fikas i stora staun. Fiket intogs. Pärondricka med sugrör var ett måste. Som en riktig rosaskimrande familjeidyll satt vi och fikade vid bordet.

Långsamt närmade sig klockan tiden då det var dags att ta bussen hem. För bor man på landet. Då får man bara åka från staun en gång var fjärde timme. Det gäller att vara i tid. Med två barn. Och vagn.

In på toaletten. Byta blöja på Lilla S, som tog utflykten med ro och fortsatte sitt sovande. Lilla O skulle INTE byta blöja. Mamman insåg att hon behövde gå på toa. Väl sittandes på toaletten, vilket inte är ett snabbt överstökat problem om man fött barn en vecka tidigare, passar Lilla O på att trycka på larmknappen.

Givetvis.

Snabb som en vessla hasar mamman fram till dörren för att trycka på återställningsknappen. Och hålla ett förmanande tal för Lilla O att man inte trycker på de knapparna. Lilla O är upptagen med att peta i näsan. Vilket leder till nästa förmaningstal. Lilla O är fortfarande lika ointresserad. Behoven gör sig åter påminda. Och mamman återvänder till toaletten för att bli klar.

Då låser Lilla O upp toalettdörren.

Och går ut.

Två problem. En försvunnen tvååring. En toalettdörr vidöppen. Ja och mamman fortfarande på toaletten. Då kan man plötsligt bli ganska snabb kan jag säga.

Tvååringen funnen och hela följet satte fart mot busshållplatsen. Precis lagom till att bussen svänger runt hörnet. Mamman pustar ut. Tänker att, det där, det gick ju ändå riktigt bra. På det stora hela liksom.

Då kommer det.

”mamma, jag har bajsat”. Samtidigt som en hand kommer fram. Full med bajs. För Lilla O var tydligen själv tvungen att känna efter. Så klart. Tack. En oansenlig mängd våtservetter åkte snabbt fram. Samtidigt som Lilla O föstes mot bussen och vagnen släpades på. Bussen var fullsatt. Givetvis.

Att byta en bajsblöja på en fullsatt buss. Det gör man inte. Om man inte verkligen vill starta ett världskrig.

Därför bidrog vi med en fin odör, en arg tvååring och en svettig mamma. Hela vägen hem till landet.

Utflykter ensam med barnen låter mycket bättre i huvudet. Precis som att baka med dem?