Stora, starka syrran

Redan i somras var det tänkt att Pailin Jonsson, 15, skulle få göra sin debut i landslagsdressen. Då sprack det eftersom det inte fanns någon motståndare i hennes viktklass.

Snart var det dags för EM i Turkiet och Pailin fick åter möjligheten att göra landslagsdebut. Då vägde Atletjejen för lite och återigen stod hon utan motståndare.

- Då var jag lite besviken, säger hon.

Men chansen skulle komma.

Efter en tävling och ett breddläger i Kalmar förra helgen gjorde Pailin Jonsson allt rätt. Landslagsledningen imponerades av hennes framfart på mattan och efter hennes seger där, i klassen 40 kg, kom beskedet:

- Vi vill ha med dig till Frankrike och Trophe Cup.

Fel viktklass

Givetvis var det ord som gladde den 15-åriga tjejen.

Äntligen skulle landslagsdebuten ske.

Men ändå blev det fel.

Debuten kommer inte ske i rätt viktklass.

- Äntligen blir hon uttagen, då hoppar fransmännen över en viktklass, säger Pailins pappa, Olle Jonsson.

Istället för att möta tjejer i 40 kg-klassen kommer Pailin att få ta sig an motståndare som väger 45 kg.

En förlust

Säsongen som pågår har varit en enda lång segerturné för Pailin.

Segrarna har radats upp. De har blivit så många att varken hon själv eller Olle har någon aning om hur många det egentligen är.

Så då blir det istället tilll att räkna förluster.

- Jag har förlorat mot Sofia Jörgensen, säger Pailin Jonsson.

Sedan tar listan slut. Det fanns bara ett namn. Och då handlade det inte om 40 kg utan om 43.

Vilja

Atletjejen har utvecklats som brottare. Hon inledde karriären lysande, men hamnade i en svacka då hon gjorde en miss i SM. Nu är hon dock tillbaka i bästa form.

- Det handlar mycket om vilja, förklarar hon framgångarna.

Men det räcker inte med den förklaringen. Träningsvilligheten är enorm även om hon bara tränar två gånger i veckan med Atle.

Hon lägger ned betydligt mer tid än så. Redan när man kommer till föräldrahuset på Verkö börjar man förstå varför framgångarna kommer. Utanför huset möts man av romerska ringar och ytterligare träningsredskap.

- Man måste träna styrka på egen hand, det räcker inte med två träningar i veckan, säger Pailin.

Väl inne i huset finner man tre brottarmattor uppställda på väggen.

- Och jag som ville att hon skulle börja med balett, säger Pailins mor.

Någon balett blev det inte. Däremot inledde Pailin karriären med judo som nioåring.

Men efter några år blev brottningen allt mer intressant. Och efter att brottningsintresserade pappa Olle tjatat sig hes blev det brottning. För Pailin blev brottningen allt roligare, segrarna kom ju som på ett löpande band.

När hon nu också blivit landslagstjej är läget troligen ännu gladare.

Att Pailin Jonsson får gå i en viktklass tyngre spelar ingen större roll. Landslagsdebuten kommer ju äntligen att ske.