Signal om tuffare tider

En uppslitande konflikt inom Svenska Bilsportförbundet (SBF) har fått sitt slutliga avgörande i Marknadsdomstolen.

Beslutet, som inte kan överklagas, kan få konsekvenser för svensk idrott.

2008 anmälde SBF medlemmen Fredrik Skoghag till Riksidrottsnämnden. SBF ansåg att Skoghag bröt mot solidaritets- och konkurrensregeln, den att en medlem utan godkännande från förening eller sitt förbund inte får delta eller vara funktionär i tävlingar som inte är sanktionerade av förening eller förbund.

Skoghag, licensierad funktionär inom SBF, men också grundare av det privata företaget Svenska Motoralliansen, svarade med att anmäla bilsportförbundet till Konkurrensverket för brott mot konkurrensreglerna.

Konkurrensverket tvingade bilsportförbundet att delvis ändra sina tävlingsregler så att de inte längre begränsade licensinnehavares möjlighet att delta eller ha uppdrag som inte var sanktionerade av bilsportförbundet.

Konkurrensverket motiverade sitt beslut med att idrottsförbund och föreningar som bedriver ekonomisk verksamhet, och det gör ju alla i någon form vare sig de säljer korv med bröd, arrangerar loppis eller tar in tävlingsavgifter, ska betraktas som företag som finns på marknaden.

Och ställt på sin spets innebär det att konkurrensregler ska tillämpas för ideella föreningar på samma sätt som det görs för företag och i förlängningen räknas då medlemmarna som föreningarnas kunder.

Bilsportförbundet överklagade, med stöd av Riksidrottsförbundet, till högsta instans: Marknadsdomstolen, där tagna beslut inte kan överklagas.

Dagarna innan jul kom Marknadsdomstolens beslut. Marknadsdomstolen gick på Konkurrensverkets linje, vilket innebär att föreningar som bedriver ekonomisk verksamhet ska klassas som företag och är därmed konkurrensutsatta.

Viktigt att påpeka är att än så länge gäller bara beslutet bilsportförbundet, men Marknadsdomstolens ställningstagande är en signal om att hur det kommer att dömas i eventuella framtida fall.

Och, det öppnar möjligheter för dem som vill starta konkurrerande verksamhet med något av Riksidrottsförbundet andra 68 specialförbund.

Marknadsdomstolens beslut har, vad jag förstått, inte väckt några större reaktioner ute i landet.

Märkligt, kan tyckas, men konsekvenserna är inte lätta att överblicka.

Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber reagerade dock med bestörtning:

”Marknadsdomstolen sätter konkurrensrätten över den grundlagsskyddade föreningsrätten och angriper i praktiken de värden som de ideella föreningarna har byggt upp. De har lyft idrotten ur sitt sammanhang. Det innebär att när ett beslut tas på ett årsmöte är det inte taget av föreningen utan av ett företag och då tvingas man se över om det är ett beslut som påverkar konkurrensen”.

Jag har läst på lite och hittar följande möjliga scenarier:

Ett gym skulle exempelvis kunna driva frågan om snedvriden konkurrens då kommunala subventioner ger lägre hallhyra till idrottsföreningar.

I dag får våra idrottsföreningar lokalt aktivitetsstöd motsvarande 630 miljoner kronor om året. Snedvrider det konkurrens? Ja, om logiken är att jämställa idrottsföreningar med företag och en kommun skulle då omöjligen kunna fortsätta att subventionera föreningslivet.

Mattsson Weijber ger ytterligare ett exempel:

”Marknadsdomstolen tycker det är jättebra om det fanns fem fotbollsförbund eftersom det blir billigare för konsumenten”.

Fotbollsallsvenskan skulle kunna bryta sig ur och spela landskamper mot Tippeligan i Norge utan att Svenska Fotbollförbundet kunde agera.

Lika teoretiskt skulle bowlingspelare kunna starta upp egna lag och egna serier utan att behöva ha det sanktionerat av Svenska Bowlingförbundet. De behöver inte ens vara medlemmar för att göra det.

Riksidrottsförbundet pratar om katastrof, men får samtidigt kritik av Svensk Elitfotboll för att RF inte bättre marknadsfört idrottens värde utan istället koncentrerat sig på att vara någon slags bidragsmyndighet och att grundproblemet är att idrotten inte har en tillräckligt stark position i samhället.

Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro om konsekvenserna.

Marknadsdomstolens dom är en logisk följd av Bosmandomen, den om fri rörlighet och att idrotten är en naturlig integrerad del av vårt samhälle och att idrotten inte kan ha ett eget regelverk som avviker från hur vårt samhälle ser ut i övrigt.

Vill några bowlingspelare starta upp egna lag må det vara hänt. I en förlängning skulle det kunna betyda att fler börjar spela bowling.

Av exemplen jag belyst kan jag känna störst oro för hallhyran och det lokala aktivitetsstödet och vad som händer när någon eller några vaknar och inser att det är snedvriden konkurrens.