Saxemara stolpträff från segern
– Visst var vi värda att vinna? De fick ju sin poäng på två skitmål, säger Saxemaras suveräna mittback Per Karlsson.
Till viss del har han rätt. Smålänningarnas mål tillkom lättvindigt. Vid 1–1–målet stod samtliga hemmaspelare och tittade på bollen, de trodde att domaren skulle blåsa för offside.
Men det gjorde han inte. Därför kunde Kresnik Asllani göra mål hur lätt som helst. Mål nummer två var desto snyggare, en frispark precis vid straffområdeslinjen, rakt upp i krysset, av samma spelare.
– Frisparken var inget att snacka om, den var korrekt. Men vårt förarbete mot den kunde varit annorlunda. En hörnspark, strul med passningar och en regelvidrighet föregick det hela. Tänk om vi bara fått undan bollen i det läget, menar Jens Wedeborg, tränare i Saxemara.
Tänk om, ja. Då hade Martin Angeängers skott gått in istället för att toucha stolpen och ut. Och Saxemara hade vunnit matchen. Nu blev det inte så, men de skall ändå ha en stor eloge för sitt enorma jobb.
Redan efter tretton minuter kom 1–0. Timmy Olofsson lobbade bollen över Älmebodas målvakt och 1–0 var ett faktum – snyggt.
Och kampen fortsatte. Älmebodas tog över mittfältet, men... Saxemara hade sin strategi klar. Deras forwards skulle inte få några bollar att jobba med. Det såg Per och hans kollegor till.
– Vi visste hur de spelade och jag tycker vi lyckades ganska bra. Om vi bortser från deras mål, säger Per, som satte straffen i mål och såg till att Saxemara fick en poäng.
Jim Nilsson sprang och sprang, alltid ett orosmoment för motståndarna. Per Karlsson springer lika mycket och är med i både försvar och anfall.
Hade allt gått Saxemaras väg kunde de vunnit. Men något säger att det oavgjorda resultatet var rättvist. Trots Älmebodas två skitmål.