Lever över tillgångarna

Svensk damfotboll har problem.

I allsvenskan rapporteras det om klubbar som lever över sina tillgångar. Dalsjöfors, som ledde division 1 och som så sent som 2011 spelade i allsvenskan gick i somras i konkurs i sviterna av den allsvenska satsningen.

Om inte Linköpings hockeylag av någon diffus anledning tagit damlaget under sitt beskydd hade inte heller Linköping haft något allsvenskt damlag. Kif Örebro saknade bara för någon vecka sedan 1,3 miljoner kronor och för att rädda säsongen gick kommunen in med ett antal hundra tusen kronor. Piteå saknar en miljon för att säkra säsongen, Umeå fattas två miljoner kronor och LdB Malmö värvade utländska stjärnor med pengar som inte fanns i hopp om att framtida intäkter från Champions League skulle täcka upp handeln med pengar som inte funnits.

LdB Malmö är regerande svenska mästare och har levt flott och flådigt med åtta utländska spelare där en del ska spelare ska ha haft tillgång till Lexus-suvar trots att publiksnittet sjunkit med 500 åskådare per match jämfört med 2011.

Klart en sådan ekvation är omöjlig.

Egentligen började vansinnigheterna redan den dag Marta gjorde entré i svensk fotboll. Västerbottenskuriren rapporterar att Umeå inte bara försåg Marta med fri bil utan också 50 000 kronor i månaden efter skatt. 2007 skrev Marta nytt kontrakt och ska ha fått 100 000 kronor netto i månaden.

Förra säsongen låg damallsvenskans publiksnitt på 900 åskådare och det fanns spelare som hade månadslöner på 25 00-40 000 kronor. Malmös satsning och Tyresös satsning, som värvat allt ledigt som fanns på marknader, inklusive Marta, har sannolikt trissat upp lönerna till en nivå som snart ingen förening klarar av.

Svenska Fotbollförbundets ekonomiska analys av damallsvenskan 2011 visar att snittlönen för en allsvensk damspelare låg på 7 500 kronor, att jämföra med herrallsvenskan där snittet var 57 000 kronor. 7 500 kronor innebär att långt ifrån alla damspelare har kunnat leva bara på sin sport och ser man till det fakta att toppspelarna har helt andra löner innebär det också att många i en 22-mannatrupp tjänar betydligt mindre än 7 500 kronor.

Uppenbarligen är det så att svensk damfotboll på toppnivå lever över sina tillgångar och lika uppenbart är det att produkten som levereras inte attraherar den breda massan.

Om någon frågat mig för ett antal år sedan hade jag också varit beredd att hålla med. Jag ska inte säga att jag springer benen av mig för att se på damfotboll, men jag har sett Rödeby, Nättraby, Karlskrona och Asarum spela och med de förutfattade meningar jag hade måste jag säga att matcherna var väl värda att se.

Det är och förblir en annan sport än herrfotboll. Sant eller inte, men jag läste att IFK Malmös P 16-lag 2003 ska ha besegrat svenska dammästarna Malmö FF i en träningsmatch med 7–0.

Lite där ligger skillnaden, men den är inte relevant och den är orättvis eftersom fotbollsspelande damer av någon anledning alltid ensidigt får ta den jämförelsen. Med hur mycket skulle exempelvis Karlskrona HK:s 10-åriga grabbar besegra KHK:s damer?

Men dam- och tjejfotbollens problem finns där och de är inte bara ekonomiska. På sex år, 2006-2011, har antalet spelare i åldern 1995-1996 minskat med 6000 spelare.

Jag har några teorier om var det kan bero på.

Den dagen en ung tjej står i valet och kvalet mellan en fotbollssatsning eller en satsning på studier tror jag att tjejen i större utsträckning än killen väljer studierna därför att fokus på studier är större.

Jag tror också att tjejer i högre utsträckning väljer att lägga av med fotboll om deras ungdomslag läggs ner därför att de inte är lika benägna som killar att byta klubb för att få spela vidare. Unga tjejer har betydligt mer klubbkänsla än unga killar, det är min fasta övertygelse.

Ulf Larsson, kanslichef på Skånes Fotbollförbund, berättar i en intervju att Skåne mellan åren 2006-2009 tappat tolv lag i distriktsserierna i F 15-16. Inte så stor minskning kan tyckas, men jag tror att lite av flickfotbollens problem på mindre orter, där det inte går att få ihop ett F 15-16-lag av egen kraft, beror på att tjejerna som vill fortsätta spela fotboll tvingas upp i seniorfotbollen alldeles för tidigt och att de inte är mogna uppgiften. Konsekvensen blir att de tröttnar och lägger av.

I dag är det mer regel än undantag att ett damlag består av spelare som maximalt är 18-19-år, förstärkta av någon ”överårig”. Och där inte 18-19-åringar och ”överåriga” räcker till, där får lagen fyllas ut med 14-15-åringar.

Värmlands Fotbollförbund har insett problemen och har på fullt allvar diskuterat en nedre åldergräns på 18 år, minus några yngre dispenser, för att få spela seniorfotboll. Hur många Blekingelag hade klarat den gränsen?