Hit når integrationen

Om domaren dömer offside i en match i ett Blekingederby i fotboll så dömer han efter samma regler som domaren som dömer offside i en match mellan två afrikanska lag eller mellan två lag i krigshärjade Afghanistan.

Ett trepoängsskott i basket är ett trepoängsskott var än i världen matchen spelas.

I pingis är en kantboll en kantboll, en nätrullare är en nätrullare och den som kommer först till elva poäng vinner.

Idrottens språk och regler är globala.

Idrott kan sudda ut klassgränser.

Idrotten kan i den bästa av världar låta alla vara med, oavsett kön och hur bra eller dåliga de än må vara.

Och en av idrottens själva grundidéer är att inte göra skillnad på hudfärg och etnicitet.

Men när vi kommer till styrelserummen och de som bestämmer ser det annorlunda ut.

När Sverige tog brons i U 17–VM i fotboll lystrade vi till namn som Mjällby AIF:s Hampus Strömgren, men också till namn som Valmir Berisha, Gentrit Citaku, Mirza Halvadzic, Erdal Rakip och Isak Ssewankambo.

Jag kan inte allas eller ens någons bakgrund. Många är säkert födda i Sverige, men de är lika fullt andra generationens invandrare och som sådana berikade de ett svenskt landslag och kommer att berika kommande landslag.

Och ungefär som det såg ut i U 17–landslaget, så ser det ut i svensk idrott i dag och kanske speciellt i fotboll.

De som dominerar i våra unga landslag i dag har namn med ursprung från Balkan och Afrika.

Och de här unga pojkarna, för det är ofta det könet det handlar om, tar för sig.

Men i styrelserummen och på ledande positioner i svensk idrott finns inte deras föräldrar.

I slutet av november gjorde Aftonbladet en uppmärksammad granskning med fokus på svensk fotboll. Resultaten som kom fram kunde säkert gällt många andra sporter också.

Syftet var att se hur många ledare, med sin bakgrund utanför Nordeuropa, som satt på ledande positioner i svensk fotboll.

Då ska man veta att 2013 representerade 78 spelare med icke nordeuropeisk bakgrund något av de svenska landslagen, i procent räknat 28.

2010 gjorde Riksidrottsförbundet en undersökning via Statistiska Centralbyrån som visade att 71 procent av alla pojkar mellan 13–20 år och med utländsk bakgrund spelar föreningsfotboll i Sverige. För flickor var motsvarande siffra 42 procent.

Räknat från Svenska Fotbollförbundets styrelse, vidare till alla distriktsstyrelser och ner till en rad nämnder hade Aftonbladet lokaliserat 300 namn.

Två hade utländskt klingande namn.

"Det här är ju en spegelbild för hur det ser ut i förenings–Sverige. Vi speglar inte medlemskaders mångfald i de beslutande organen, säger Svenska Fotbollförbundets ordförande Karl–Erik Nilsson."

Dalarnas distriktsordförande Lars Norman förde ett resonemang om problematiken med att invandrarföreningar startas upp i länet.

Jag citerar Aftonbladet:

"Många kommer från en kultur där man gör lite vad man vill."

Och vidare:

"Här var det bättre förr. Då var det färre invandrare och då gick de som fanns in i de befintliga föreningarna. Det blev bättre integrerat och de lärde sig svenskt föreningsliv."

Norman fick utstå spott och spe för en del mindre förnuftigt valda ord, men jag tycker han har en liten poäng.

Om vi tar Blekinge som exempel, vi har haft Ankaret FK, Karlskrona BoIS och nu FC Iliria. Alla har varit välkomna dit, men det finns en invandrarprägel och jag är inte övertygad om att det är rätt väg att bilda den typen av lag för att lättare integreras i det svenska samhället.

Om nu "svenskarna" i ledande positioner i svensk fotboll vann med 298–2 så visar en undersökning gjord i Helsingborg 2009 att i de ledande elitklubbarna fanns det ingen styrelseledamot med utomnordiskt ursprung.

92–0 slutade den matchen. Sett till hur det ser ut på gator och torg i Helsingborg borde matchen ha slutat 75–17.

Min egen undersökning från styrelserummen årgång 2013 i Blekinge Idrottsförbund, Mjällby AIF, Karlskrona HK, FK Karlskrona, Krif, Olofströms IK, Mörrums GoIS/IK, Asarums IF, KA 2 IF, Sölvesborgs GIF och Trummenäs GK visar samma nedslående siffror.

Jag räknade in suppleanter, adjungerade, allt och alla. Möjligen att jag hittade ett namn som kan tolkas som utomnordiskt. Räknar vi den tolkningen som utomnordisk slutade matchen 101–1.

Det är lite som om integrationen och det globala språket fungerar när idrottsmän och idrottskvinnor möts, men i styrelserummen är det fortfarande segregerat.

Jag tror att alla har ett ansvar att bryta barriärer och jag tror det saknas förebilder.

Svenskt föreningsliv kan upplevas traditionellt, demokratiskt och uppstrukturerat.

Kan vara svårt för den utomnordiske att ta till sig. Samtidigt, för att visa trovärdighet, vill man vara en del av den svenska idrottsrörelsen och framtiden så gäller det också att visa att man vill vara med på riktigt.

Och för den som vill det ska vi öppna upp styrelserummet.