Vad ska vi nu foka på?

”Nu måste vi fokusera på kompetensutveckling” är en ramsa som förekommit flera gånger i Spalten. Jag vet inte varför, men förmodligen för att uppmaningen låter så trist. Inte för att kompetensutveckling i sig skulle vara negativt, men på en lägre nivå luktar det ändå grupparbete, en penna och några papper, Ramlösa, frallor preparerade med en klump margarin, billigaste Gouda-osten och en strimma röd paprika, kanske också en jätteskål med hårda cellofanomslutna karameller från Albanien. Tvi håken, låt oss avstå från kompetensutveckling och fortsätta att leva i okunskap. Det man inte vet har man inte ont av, typ.

Förresten heter det inte fokusera längre, i varje fall finns en kortare variant som jag till viss förvåning upptäckte i tisdags morse. Det var under en intervju i Gomorron Sverige när programledaren ville byta spår, att man skulle fokusera på en annan sak. Det var då han ersatte fokusera på med foka på.

Åldern tar ut sin rätt. Hört det konstaterandet, som är både negativt och sorgesamt? När det är något man inte längre orkar eller klarar av lika bra som i yngre dar så kan man få höra det mitt i ansiktet. Dra åt h-e, tänker jag som råbarkad rabulist, fjärran från all kompetensutveckling tillika gott uppförande. Är det ingen som har tänkt på att man istället kan ta ut sin rätt på åldern? Det har jag och för att tala med Grönköpings Veckoblad är det en klar nyinnovation.

När man nått en viss ålder, kanske går gränsen vid 70 cirka, kan man dra fördel av det och med goda skäl strunta i mycket av gamla normer och etikettsregler. Bara vara sig själv och i högre grad avstå från det som man tycker och kanske aldrig har tyckt vara lockande, och som ligger utanför familjekretsen. Till exempel studentuppvaktningar och konfirmationer, bröllop och stora födelsedagskalas. Jag blir helt utmattad av sådant, och bröllop är alldeles överjävligt tråkigt. Jag skrev om bröllopets tråkighet för tiotalet år sedan och fick mängder av reaktioner från medborgare av samma åsikt.

Skämttecknaren Oskar Anderssons (O.A.) serie ”Mannen som gör vad som faller honom in” är numera min förebild. Fast när det kommer till kritan är jag kanske inte helt så kaxig då även jag ju har folk över mig. Om man säjer så.

Hur köper man kallrökt och gravad lax på sämsta sätt? Exakt, du läser nu Matrutan med konsumentinfo.

Jag har aldrig förstått vitsen med att handla lax i format som en ordinär julkalender. Men lax i tunna skivor, vanligen 200 eller 100 gram, placerad på ett stycke guldfolierad papp och överdragen med plast, det är gällande norm. Så hanterad smakar laxen knappt någonting och har ofta dessutom tråkig konsistens. Köp istället en hel bit rökt eller gravad lax och bestäm själv hur du vill ha den. Jag förstår inte varför lax alltid ska vara så förskräckligt tunt skivad. Kommer det från restaurangernas kallskänkor eller rent av från litteraturen? I Birger Sjöbergs roman Kvartetten som sprängdes ger Karl Ludvig på god västgötska instruktioner om vad som ska finnas på smörgåsbordet, bl a ”lax virad i krumelurer med skarpsås nere ve”. Håken vet!

Sommarhelg på gång, vassego!