Tiden flyktar

God morgon! Vad tiden går, hörni. Flyktar skulle man nära på kunna dra till med. Jo, visst är det en banal kommentar, men vad då?

I dag, för att bara ta ett ordinärt exempel, är det endast åtta månader till julafton. Enligt vad jag har räknat ut och om inte alla tecken slår fel, som det heter i den gamla Bondepraktikan vilken en gång skrevs av bondeledaren Bo Dockered. Tror jag det var.

Tänk er. Bara åtta månader!

Först ska vi bara genomlida en kall vår, en klibbig sommar med flugor och fän, som till exempel flygfän av vilka getingar hör till de värsta då de kan orsaka död som gillar det som är sött och gärna söker sig till saft och lemonader. Dock lämnar de mestadels kaffegök i fred. Det är min erfarenhet. Efter sommaren ska vi bli förkylda av en regnig höst. Sen är det klart, gott folk, julen står för dörren.

Det kommer att bli härligt, tro mig. Hela december är god och varm, ackurat som att svepa in sig i en skön filt efter att ha frusit elakt.

Handen på hjärtat, bästa läsare, tycker ni inte också att det är trist att gå och handla så här års när man inte får höra "Låt mig få tända ett ljus" medan man plockar till sig ett par liter mjölk. Jag menar, att förbanna inte handlaren, tänd ett ljus!

Personligt kör jag gult, med minimjölk. Den är så mager att det är svårt att riktigt fatta. Ungefär som när man står ute och glanar upp mot stjärnhimlen en mörk kväll, då är det också svårt att fatta hur allting hänger ihop. Min läkare fnyser åt mjölk som dryck, men blir glad om jag väljer den magra om jag måste. Och jag menar, att en kvällsmacka utan iskall minimjölk det är ju som, för att citera vår vän pigan, "en köss utan snus, som en bloalöser palt".

Faktum är, och här kommer vi till saken, att nu behövs det regn, regn och åter regn. Även vi som ni inte tillhör den jordägande klassen bör be om regn. Eller varför inte dansa en regndans, som Ola Ullsten på sin tid under ett besök i Tanzania. Ett av svensk utrikespolitiks stora ögonblick.

Om jordbruket behöver regn så ligger det i vars och ens intresse att jordbruket får det, så dyrt som det är med jordbruk. Och nu ska vi småningom måna om jordbruket i ännu fler länder.

Jag har en bekännelse att göra, jag är en dålig människa för jag har ingen som helst lust att med mina skattepengar subventionera jordbruket även i Baltikum och Polen. Jag är ledsen, men det har kanske med någon tråkig upplevelse i barndomen att göra, en defekt av något slag. Vad vet man?

Men regn måste vi absolut ha, på jordar och i trädgårdar. Därtill; det ekar ödsligt i de norrländska vattenmagasinen och kraftbolagens direktörer sitter redan och räknar på nya, skyhöga taxor.

Efter oss syndafloden. Ja tack!