Sköna maj med mera

Upp och hoppa, gott folk, ty nu är det Första maj och ingen tid att ligga och dra sig. Själv har jag det så välsignat att jag inte kan ligga och dra mig. Vid halv sextiden börjar nämligen kroppen att värka, men så fort jag har lämnat bädden är jag smärtfri och redo för kaffe och ett par goda smörgåsar. Är det inte märkligt? Här står vetenskapen frågande. Men det är ju inget att direkt demonstrera för eller emot, inte ens på Första maj.

- - -

Jag har aldrig, trots min ansenliga ålder, demonstrerat på Första maj. Det är inget jag berömmer mig av, men kanske ligger det i generna då släkten i Småland bestod av bönder och hölls med vårbruket på Första maj. Dessutom fanns det odalmän i bygden som demonstrerade mot Första maj genom att jobba extra mycket, sprida all gödsel man hade och bullra i största allmänhet. Dessutom var röda fanor och Internationalen något som byborna nog mest förknippade med Hilding Hagberg, Stalin och Moskva. För övrigt demonstrerades det över huvud inte i min allra närmsta hembygd, men väl i Ljungby och i Älmhult.

- - -

Det kalla kriget var fruset och rädslan för ryssen stor och förmodligen välgrundad. Skolans slöjdlärare, Eric Romberg, var helt fixerad vid de planer som grannen i öster antogs ha. Så fort det hördes flygplansbuller rusade han ut, pekade hysteriskt mot himlen, hoppade och skrek:

– Det är ryssen, det är ryssen!

Det påstods i min hemsocken att det fanns en bekännande kommunist och ryktet bekräftades då Smålandsposten presenterade valresultaten. I kommunalvalet hade en person (1) gett sin röst åt kommunisterna och i affären, byns nyhetscentral, diskuterades vem det kunde vara. De flesta lutade nog åt att det var han som körde vägskrapan, dåtidens namn på väghyvel. I val efter val, en enda person i ett hav av bondeförbundare, socialdemokrater och högermän. Folkskolläraren var folkpartist vilket även det sågs med en viss skepsis.

- - -

Även om jag aldrig demonstrerat så har jag sedan sextiotalets mitt refererat en massa talare på den femte månadens första dag, från ministrar och LO-toppar till kommunalråd, Rörelsens kulturknuttar och t o m fotbollstränare.

Aldrig har jag känt mig dragen till något särskilt parti eller politisk organisation i samband med Första maj eller vid de otaliga politiska stämmor jag har bevistat. Det skulle i så fall vara Centerns kvinnoförbund i Skaraborg. Sympati också för den gamle adelsman som reste sig upp på en moderatstämma i Skövde och med kraft pläderade för ett starkt militärt försvar; ”snart står det väl inte länge på förrän de ryska ubåtarna lägga till vid kungliga Logårdstrappan”, dundrade han Tänk om vi hade moderater av hans kaliber i dag!

Notera att detta var långt innan de så kallade ubåtskräkningarna, men hans ord då har än aktualitet. Om jag skulle demonstrera i dag så skulle demonstrationen rikta sig till alla politiska partier. Eftersom jag är en så positiv person så demonstrerar jag inte emot något utan för; t ex för upprustning av försvaret och för Nato-medlemskap.

- - -

En god dag tillönskas alla och envar.