Segt, segt till USA

God morgon och välkomna till en förvårsfredag (konstigt ord) och till Internationella kvinnodagen. Sistnämnda ett evenemang som bland andra landets åklagare liksom rättsväsendet i övrigt bör besinna och fundera ordentligt över. För att inte tala om politikerna, arbetsmarknadens parter samt anhängare av kvinnofientliga religioner och s k kulturella seder, näthatare med flera.

Nu till dagens epistel, som handlar om reseinformation. Det kommer att bli svårare för den som framöver planerar att ta sig in i USAmerika (Grönköpings Veckoblads klassiska stavning). De redan sega inrese-ceremonierna kommer att ta ännu längre tid, vilket i sin tur beror på stora besparingar i olika statliga verksamheter, vilket i sin tur (2) hänger samman med att republikanerna jäklas med president Obama.

Alltså blir den redan lusiga ordningen sju resor värre. Det talas om sex timmar innan man är igenom köer och spärrar, tull, fotografering, blanketter med tusen och en fråga; frågor av typen om man har producerat någon porrfilm, bär med sig knark eller radioaktivt material och om farmor hade några smittsamma sjukdomar, typ. Och de surgurkor som sköter ruljansen ser ut som tänkte de, att vad f-n har du här att göra?

Förra gången jag kom till New York tog det tre timmar att komma igenom kontrollerna på Newark. Framför mig i den vindlande och svindlande kön stod handelsminister emeriti Maria Borelius. Under de åtta dagar som hon lyckades hålla sig kvar som handelsminister i Reinfeldts första regering 2006 avlöste skandalerna varandra. Men när inte ens hon nu kunde mygla sig framåt i kön till pass- och andra kontroller på Newark Airport förstod jag att det var kört för oss alla. Jag funderar på att ge upp vidare resor till N.Y. till förmån för Europa, varför inte Wien t ex. Numera är två timmar nättopp så länge jag orkar stå rakt upp och ner. Under sex timmars köande skulle jag falla samman som en . . . ja, som en hög av något slag, välj själva.

Å andra sidan är New York min absoluta favoritstad, där allt finns att göra och köpa; dessutom är människorna trevliga och maten god. Det är i alla fall min erfarenhet. Läste nyss att kruxet med att resa dit skulle vara höga hotellpriser, men jag vet inte det. Senast betalade vi 700 kr för ett dubbelrum på ett centralt beläget hotell med Empire State Building utanför fönstret. Rent och snyggt och helt förträffligt. Men långt borta och nära. En natt vid tretiden ringde makans mobil. Det var en förälder som meddelade att hans dotter var sjuk och inte kunde komma till Furulundsskolan! Tablå!

Till sist, till allra, allra sist:

I Kina påstår myndigheterna att tusentals mandeltårtor som Ikea importerat från Sverige till Mittens rike innehåller coli/tarmbakterier. Om det skulle vara sant har jag, som ofta drömt om att bli copywriter, följande förslag till slogan:

”Ikeas tårtor – smakar sk-t redan i munnen”.

Trevlig helg, hörni!