Mer om problematik

Jag vet, jag vet, det är fredag. Men även om det är trevligt så ska vi inte bli handlingsförlamade utan köra på som vanligt med dagens alla bestyr. Inför kvällen har jag häng på en brie som är perfekt mogen, och finfina päron har jag redan i huset liksom gott rödvin. Vid min ålder är man väldigt konventionell. Jag menar, ost och päron är ju rena 70-talet, ungefär lika ute som avocadohalvor fyllda med räkor och majonnäs eller för den delen friterad camembert med hjortronsylt. Själv är jag en varm vän av 70-talsmat, och en vän av nästan all mat. Utom kalkon, apelsinmarmelad och lungmos, förstås.

Fredagskvällen är den enda kväll i veckan då jag verkligen vill se på teve, på Sveriges Television naturligtvis. Först På spåret och sedan Skavlan, som brukar vara bra, även om jag ängslas lite för att statsminister Stoltenberg åter ska dyka upp. Inte för att jag har något emot honom, men ett tag började han bli lite väl frekvent.

För att återvända någon sekund till Skavlan så var väl hans gäster i fredags inte några toppnummer direkt; en norsk författare som i sin ungdom varit sjöman och som ett slags manbarhetsrit gått till prostituerade i en sydamerikansk hamn. Ska man bli upprörd, eller? Och sedan Anna ”Barnaboken” Wahlgren. Jag förstår fuller väl varför hon blev inbjuden, men det hela blev lite tragiskt. Kan inte någon medla mellan henne och dottern, så att de blir vänner? Man kan inte vara ovän med sin mor, det går bara inte.

Nej, jag umgicks med goda vänner istället för att titta på melodifestivalen från Karlskrona i lördags, men jag har hört talas om oamerikansk verksamhet som något allvarligt och förstår att detta kanske kan bedömas som oblekingsk verksamhet. Men jag har inget som helst utbyte av musiken och gillar inte heller oväsen med blinkande ljus. Melodifestivalen var bättre förr då man åtminstone hade en stor orkester på plats. Men sångerna var nättopp värre än i dag, t ex denna från 1966:

”Tjong i medaljongen, en så?n festlig sång du trumma? nyss, va?

Lär du bara mig att trummelumma får du mun min kyssa

Mun har varje jänta, kan man inte tänka sig en slant?

Dricker ur bäcken, lever av mull

Har man en slant på fickan kan man stå lull

Du var en fräck en, får inget gull

Men jag vill trummelumma på din kastrull.”

Onsdagens Spalten handlade bl a om det tröttsamma ordet problematik, om längtan till New York och om strulet (problematiken) med Boeing Dreamliner. ”Fly mig en tidtabell för Amerikabåten”, kommenterar Lars-Erik Olsson i ett mail.

Att ständigt svänga sig med problematik istället för problem tror Ola Hansson är rent snobberi. Han skriver bl a:

”Jag sitter just nu och läser Aftonbladet på nätet, och i en artikel om den misstänkta spelskandalen i fotbollsklubbar i hela Europa uttalar sig riksdagsmannen Kent Härstedt (S) bl a enligt följande: Det finns inget skäl att inte ta den här problematiken på allvar, det vore mycket märkligt om Sverige är en skyddad ö i Europa eller Världen. Istället för att sätta oss på tvären borde vi gå i bräschen för att stävja den här typen av problematik.”

Till sist: Satt en eftermiddag i veckan och tittade på Albert Engström-teckningar. Fastade särskilt för den kaxiga löjtnanten som vid anblicken av det stormande havet utbrister:

– Dä varrr fan, va havet blirrr upprrrörrrt, närrr det fåur se en drrragon!