Gurkört och såningsman

En såningsman gick ut att så sin säd.

Då drog en pingstvind genom gårdens träd,

Den första knarren skrek, och på en kvist

Satt göken som en grå evangelist:

Ku Ku, just nu!

Din jord ska giva sjuttio för sju.

Du har just läst första versen av Erik Axel Karlfeldts sista kända dikt, ”En såningsman”. Visst är den fin? Versen har också ett ärende, ett budskap som jag skulle vilja överbringa till er, kära läsare, nämligen:

– Ku Ku!

Man borde väl vara en såningsman lite till mans så här års, eller några veckor tidigare kanske. Men jag tyar inte att dra upp plantor från fröer. Livet är kort och man måste lära sig att tjuvstarta, till exempel genom att köpa färdiga plantor till krukor och rabatter. Det är inte konstigare än att man avstår att fiska så länge det finns utmärkta fiskhandlare.

Fröer är ju dessutom ofta så attans pilliga, nästan som små atomer att hantera för stora händer. För att inte tala om den evighet det tar innan något ömkligt, tanigt resultat dyker upp.

Men jag gör ett undantag, nämligen för gurkört, eller kurkkuyrtti om vi för en gångs skull ska tala finska. Gurkörtens frö är stora som kardemummafrön och klart hanterbara. Köper årligen en påse som jag strör ut lite här och där och var i trädgården, ackurat som en lätt förvirrad såningsman.

Under sommaren kommer de älskliga plantorna upp här och var i trädgården, som en obskyr gest till trädgårdarnas alla ordningsmän, måna om att allt ska ha sin plats, att ingen växtlighet får överskrida sina givna ramar. Själv förespråkar jag en trädgård i kontrollerad oordning. Under många år växte en smal halvmeterhög malörtsbuske mitt i en av trädgårdens stentrappor. Flertalet av de besökare som begagnade trappan hade en kommentar på temat ”den har ni glömt att ta bort”.

På tal om gurkört så gick jag på ett tidningstips om frysa in en gurkörtsblomma i varje istärning. Tanken var att när isen i drinken smält så skulle en eller ett par vackra blå blommor flyta upp. Men det blev inte så, blomman missfärgades och krympte ihop.

– Öh, här är en fluga i glaset.

Varning för det tipset!

DIVERSE

Ur det i dagarna anlända majnumret av Grönköpings Veckoblad saxar vi denna notis:

”I ett försök att popularisera potatismoset har hr korvkioskidkaren Carl Karlsson beslutat att byta namn på detsamma till det mer överdådigt och dyrt låtande potatismousse”.

Det är inte enbart att driva upp plantor från fröer som är segt, även matcherna i pågående hockey-VM tenderar att hamna i samma kategori. Jag orkade inte hela Sverige-Norge i tisdags, men hörde Jihde & Co innan matchen började ta lätt på det norska laget. Senare när Norge länge haft ledningen tvingades en av kommentatorerna krypa till korset med konstaterandet: ”Det är Norge som har momentumet i matchen”. Just det, varning för norrmännen när de har fått upp momentumet.