Jonas - den yngste fiskaren i Krokås

När det blåser motvind och fiskarnas framtid hotas av byråkrati väljer Jonas Olofsson att satsa på egen båt. I den lilla hamnen i Krokås ligger Julia och guppar.

Döpt efter din sambo?

-Nej, man kan inte byta namn på båtar. Det är det samma som otrohet, säger Jonas Olofsson och går ombord.

Jonas Olofsson väljer att gå mot strömmen och vill fortsätta fiska torsk och lax ur Östersjön. Han vill satsa på fiskeriet och lever efter mottot en gång fiskare, alltid fiskare. Och en fiskare måste ha en egen båt.

-En fiskare utan båt är ingen fiskare, säger Jonas och snurrar på båtens kompass.

Extra tidsfördriv

Julia är ganska skamfilad där hon ligger fast förankrad intill kajen. Hon har varit med sedan början av åttiotalet, men det var många år sedan hon var ute på öppna havet.

-Hon har legat still här hur länge som helst. Det har nog inte fiskats med henne på tio år, säger Jonas Olofsson och går igenom vad som ska fixas till, bytas ut och renoveras på den gamla fiskebåten.

-Det kommer nog att ta sin tid, konstaterar han och yppar en svag förhoppning om att kunna vara klar med renoveringen till hösten.

Men han känner ingen direkt brådska. Julia ska bara vara ett extra tidsfördriv, en båt som han kan ge sig ut med själv och fiska med, när den andra båten ligger inne. Den andra båten tillhör en arbetskamrat och det är där Jonas jobbar nu. Varannan dag plockar Jonas med sig sex smörgåsar, i bästa fall en termos kokkaffe och sedan kastar de båda arbetskamraterna loss. De seglar ut vid fyratiden på natten och kommer inte hem förrän kocka åtta, kvällen därpå.

-Vi fiskar på stenålders vis, säger han och berättar hur han och en kamrat agnar bete på kroken och lägger ut krokarna för hand.

"En livsstil"

Ingen maskin eller elektronik är inblandad här inte.

-Just nu har vi många krokar ute, säger han och berättar att det är väder och vind som avgör hur fisket kan genomföras.

Blåser det ena dagen får han ställa in och ge sig ut dagen därpå. I bland får han ligga ute två nätter på raken.

-Inte är det som att stå vid löpande band, som på fabrik, sju till fyra-jobb, säger han och konstaterar att hans val av yrke är en livsstil.

När det blåser upp och regnet lägger sig som pansar kring kroppen kan Jonas Olofsson fundera över sitt yrkesval. Men tanken att byta finns inte.

-I bland är man så trött på det att man inte vill stiga upp. Andra dagar får man lite fisk och så är det roligt igen säger han och berättar att de goda dagarna slätar över de dåliga.

Att byta bort sitt yrke mot ett annat hantverk känns inte meningsfullt.

-Jag lade tak på huset i somras och då var det 13 grader varmt, men tänk att stå där när det är så här kallt och blåser? Då är det bättre att vara på sjön. Vi har ju skydd vi kan stå under, säger han och konstaterar att snickeribranschen inte är något för honom.