Hällevikare bytte stickor mot kikare

– Jag är glad om jag ser någon flyttfågel, säger en kvinna som brukar gå på ”Stick och snack” i hembygdsgården.

Jörgen Vestergren från Västblekinge ornitologiska förening antog utmaningen att leda ovana fågel­skådare i den fridfulla omgivningen.

– Det är ju alltid trevligt att gå ut, säger han.

Och trevligt att bli ledd konstaterade en deltagare som passade på när det väl fanns en entusiast att tillgå, vilket inte alltid är fallet.

Det är disigt. Husvagnarna har redan brett ut sig på campingen. I havet står en fiskare och hoppas på napp.

Den ledda gruppen på femton personer var inte först på plats. Jörgen hade koll på att Kråkenabben varit besökt tidigare under morgonen.

Med modern teknik är det lätt att få infor­mation om fåglars förflyttningar, även om du inte är på plats. Hjälpen heter Bird Alarm, och är en livsviktig tjänst för dem som lever för att hålla sig uppdaterade om senaste nytt på fågelfronten.

– Jag åker inte ut själv men det är kul att höra vad som händer, menar Jörgen Vestergren som sitter i kommunens naturvårdsråd med uppgift att följa aktuella frågor och fram­föra sina synpunkter inom naturvårdsärenden.

Gruppen passerar flera låga grindar. Hör fåglar kvittrar. Går förbi en sittgrupp.

– Va? Det visste inte jag att det var en så fin grillplats här.

– Visste du inte? Där har jag varit och grillat i solnedgång flera gånger.

Förr betades det jättemycket längst ut på nabben. När de värsta tjurarna var där var det få som vågade sig ut dit. Förutsättningarna för ett rikt fågel­liv var goda.

Vid stenstolparna låg det ett hus tidigare. Där bodde Sotar-Ida och hennes pappa som blev stångad av en tjur.

Alla lär sig något nytt. Att kika efter fåglar och andra tecken lockar till snack.

– Det är för kallt, säger två damer innan de lämnar fåglarna åt sitt öde.

– Och på långt håll är de alla svarta.