"En höjdpunkt i mitt liv"

En mer än två decennier lång ordförandegärning i Kristianstads ungerska förening är det som gett den nyblivne pensionären en plats på den exklusiva gästlistan.

Inbjudningskortet kom för flera veckor sedan, men han väntade till näst sista dagen innan han tackade ja.

–  Jag var lite tveksam och funderade mycket på om jag verkligen skulle passa in där. Jag är en jätteenkel man, men min familj och mina vänner sa att jag måste gå.

Vad tänkte du när du fick din inbjudan?

–  Det var en chock. Jag trodde inte mina ögon.

Gergely Molnár föddes och växte upp som en del av den ungerska minoriteten i Transsylvanien, ett landskap som tidigare hört till Ungern men sedan första världskrigets slut varit en del av Rumänien.

Efter kommunismens fall i slutet av 1989 engagerade han sig för ungrarnas rättigheter. Han var med om att grunda Ungerska Demokratiska Unionen. Detta parti kom så småningom i regeringsställning, men då levde han själv sedan länge i Sölvesborg tillsammans med sin hustru Erzsebet Molnar och deras fyra barn.

Båda fick snart jobb på Mjällbyverken, nuvarande Titanx, och de trivdes bra i sin nya omgivning, men innerst inne närde han länge en dröm om att återvända till hemtrakten, där hans nio bröder och systrar fortfarande bodde.

Barnen ville emellertid stanna i Sverige och för sig själv tvingades han slutligen erkänna att de förmodligen inte skulle ha någon framtid i Transsylvanien.

Ungerska föreningen kom att fylla tomrummet efter syskonen. Den har förvisso sitt säte i den jubilerande värdstaden, men den organiserar exilungrare från hela området mellan Hässleholm och Karlskrona. Medlemsantalet är i dagsläget drygt 200, men antalet som stöttar och tar del av verksamheten är större än så. Bland aktiviteterna finns söndagsskola för barn, hemspråksundervisning, ungdomsevenemang, nationaldagsfirande och kulturarrangemang.

Han vill helst inte fundera på vad som kunde ha hänt om han inte hittat denna "andra familj".

–  Föreningen blev mitt liv.